Allahs nittionio namn
Al-Mumît [swt]
Gud är Den som Ger Död och Han har skapat döden.
Allt som lever kommer med säkerhet att dö. Döden kan komma i vilket ögonblick som helst. Gud, Den Högste, har bestämt och utmätt tiden för varje varelses existens och Han har bestämt när var och en ska upphöra att existera.
Människan är en kombination av kropp och själ, kroppen är synlig och själen dold. Kroppen är tidsbunden, själen är evig. Därför kan människan sägas ha två liv, det ena beroende av tiden. Den kroppsliga varelsens liv börjar vid befruktningen och slutar med döden, då själen lämnar kroppen. Själen fortsätter att existera trots att den har lämnat kroppen, men liksom vid en förlamning har den inga fysiska känslor eller förnimmelser av kroppsrörelser. Den döde är, liksom den förlamade, medveten om sitt tillstånd. Döden liknar en total förlamning som drabbat hjärtat, intellektet, nerverna, cirkulationen, ja, allt.
I livet står kroppen under befäl av själen. När döden kommer blir själen som en kung som har förlorat sitt kungadöme. I livet är själen som en köpman, som köper och säljer, gör vinster och förluster. När döden kommer blir den som en köpman som har förlorat sitt företag, det finns ingenting mer att vinna, han har lämnats med sina vinster och skulder. Han väntar på Domens Dag i graven, antingen ruinerad, hungrig, frysande och lidande eller i överflöd, glädje och friden troende är inte rädd för döden – han förbereder sig för den. Döden är ett uttryck för Guds Vilja. Antingen du säger att allt som finns, finns här och att ingenting kommer efter det här, eller du tror att varje dag har en morgondag och att denna värld har en efterföljande värld, så ska du förr eller senare lämna livet här. Om du inte söker annat än njutningar och glädjeämnen i detta liv tar din lycka och tillfredsställelse slut när livet tar slut. Men om du drar nytta av denna värld, fullkomnar din tro, förvärvar visdom, samlar dess frukter och förbereder dig för nästa liv, kan Gud ge dig evig lycksalighet. I Sin Stora Barmhärtighet och Generositet ger Gud Sina tjänare det de ber om, även om de är klentrogna; önskar du detta liv kommer du att få det, önskar du nästa liv kommer du att få det.
’Abd al-Mumît är den tjänare i vars hjärta Gud har dödat negativitet, begär och kärlek till denna värld. Detta hjärta har därmed funnit det sanna livet. När egots negativa verkningar i hjärtat är döda råder det gudomliga ljuset. Detta ljus upplyser även omgivningen. En sådan tjänare fortsättare att leva och andas det gudomliga, eviga livets luft.
Roten m-w-t har följande betydelser i klassisk arabiska:
att dö, förgås, brinna ner, vara livlös
att vara tyst, stilla, lugn
att vara utan liv
att sakna förnimmelser
att vara andligen död, att sakna andligt liv
Namnet Mumît nämns inte specifikt i Koranen som ett av Guds sköna namn.