Månadens nasiha av Yussra
oktober 2011
Bismi lLah ar Rahmani ar Rahim
Tid är pengar finns det ett välkänt ordspråk som säger. Ur detta kan man dra flera slutsatser. En är att tid anses vara något värdefullt. En annat är den konkreta innebörd som man kan se i det moderna industrialiserade samhället, när man effektiviserar olika processer för att vinna på det både tidsmässigt och ekonomiskt. Det finns olika sätt att se på och uppleva tid och man hör ofta människor säga att tiden inte räcker till.
En annan aspekt som många människor inte verkar vara lika bekymrade över är att vår tid är ett för oss helt okänt kapital. Vi äger inte tiden i den bemärkelsen att vi vet hur mycket vi har, och har en sekund förlöpt kommer den inte tillbaka.
Av Koranen förstår man att tiden på jorden är begränsad och att den, ur det eviga livets perspektiv, är väldigt kort.
[Gud] skall säga: ”Ni levde där bara en kort tid – om ni hade vetat [vad som stod på spel]! (K 23:114)
Ur ett muslimskt perspektiv är vi inte bara intresserade av att ha mycket tid, utan förhoppningsvis mer intresserade av vad vi ger den för innehåll, eftersom vi vet att detta kommer att tala för eller emot oss inför det kommande livet.
I en hadith har Profeten, Guds frid och välsignelse vare med honom, sagt: ”Ta vara på dessa fem innan dessa andra fem [inträffar]: Din ungdom före din ålderdom, din hälsa före din sjukdom, din rikedom före din fattigdom, din fritid innan du blir upptagen, ditt liv före din död.”
Habib Umar, må Gud bevara honom, har sagt: ”Slösa inte era andetag (anfas) utom för det som är värdefullt (nafis) och för dig närmare den Upphöjde.”
I detta uttalande ser man hur det arabiska ordet för andetag har samma rot som ordet värdefullt.
Vi bör därför påminna oss själva att varje stund är värdefull, att varje stund är en ny möjlighet till belöning och närhet till Allah, oberoende av vilken situation vi är i.
VID DEN flyende tiden!
Människan förbereder helt visst sin egen undergång,
utom de som tror och lever ett rättskaffens liv
och råder varandra [att hålla fast vid] sanningen
och råder varandra [att bära motgång med] tålamod.
(K. 103)