Frågor om sociala relationer

Frågor om sociala relationer

 

 

 

 

Hoppas in sha Allah att allt är bra med dig, och att Gud ska belöna dig för det du gör. Jag undrar om du har skrivit något om varför män och kvinnor inte skakar hand med personer av motsatt kön. Prästen på sjukhuset där jag arbetar vill ha ett bra formulerat svar på denna fråga för att sätta upp på Landstingets hemsida.

Jazaka Allah kheyr

 

Kultursociologen Johan Asplund skriver: ”En lista på situationer där handskakningar inte förekommer kunde göras lång. Vi skakar inte hand med snabbköpskassörskan. Inte heller med mannen som kommer och läser av elmätaren eller med brevbäraren, taxichauffören, hårfrisörskan, servitrisen, osv.”. Till denna lista kan man lägga att muslimer inte skakar hand med personer av motsatt kön. Däremot skakar muslimska kvinnor hand med andra kvinnor och muslimska män med andra män.

Synen på vad som anses vara passande respektive opassande varierar från samhälle till samhälle och även inom ett och samma samhälle, beroende av social situation. I Sverige anses det t.ex. vara passande att sitta naken tillsammans med andra i en bastu, men tar man några steg ut till biljettkassan kan man åtalas för förargelseväckande beteende. En kvinna kan gå barbröstad på stranden, men inte på gator och torg. Religionen, kulturen och samhället sätter gränser för, och definierar, vad som är tillåtet eller förbjudet. Islam reglerar fysisk kontakt mellan män och kvinnor. I Sverige anses en handskakning vara oskyldig och förknippas sällan med sexualitet. Asplund skriver: ”Handslaget framstår som den intimaste gest som utan att väcka uppseende kan utväxlas mellan två främlingar eller endast ytligt bekanta personer.”

För muslimer går gränsen vid fysisk berörning. Detta betyder inte att handskakningen uppfattas som en sexuell handling, men Islam har dragit gränsen där. Det finns många olika typer av hälsningsritualer. En del indier trodde t.ex. att utandningsluften var en del av själen; och att föra sin mun nära en väns mun symboliserade därför själarnas möte. För indierna var detta sätt att hälsa inte förknippat med sexuella känslor, men i Sverige skulle det framstå som alltför laddat att hälsa på detta sätt.

Det har sagts att handskakningen symboliserar att man är obeväpnad och att man har goda avsikter. Det är alltså en gest som är avsedd att väcka förtroende och tillit. Att inte vilja skaka hand kan därför uppfattas som brist på lojalitet, opålitlighet eller ovilja att vara vänlig och tillmötesgående. Dessa – icke avsedda signaler – är en muslim pinsamt medveten om.

Vår förhoppning är att de som läser detta har fått ökad förståelse för varför muslimer inte skakar hand.

 


 

Om man ser en syster med hennes man ute får man hälsa på henne eller ska man undvika det eftersom hon går med sin man? Eller ska man förvänta sig att hon ska hälsa? Vilket är det bästa då det gäller islamiskt uppförande?

 

Att hälsa och besvara hälsningar är något Islam uppmanar till. I Bernströms korantolkning står det: När någon riktar en hälsning till er, besvara den då med en hövligare hälsning eller med samma ord. Gud håller räkning på allt. (K. 4: 86)

En man frågade Guds Sändebud, frid och välsignelser vare med honom, vilka handlingar som är särskilt förtjänstfulla enligt Islam. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, svarade: ”Att förse någon med mat och hälsa honom med ordet ”Fred!”, vare sig du känner honom eller inte.” [Muslim]

Guds Sändebud, frid och välsignelser vare med honom, har sagt: ”Ni kommer inte att få stiga in i paradiset så länge ni inte är troende, och ni är inte troende, så länge ni inte älskar varandra. Ska jag inte lära er något som, om ni gör det, kommer att få kärleken er emellan att växa? Hälsa varandra med orden: ”As-salamu ‘alaykum” [Muslim]

Nedan följer lite fiqh-regler:

 

En kvinna får inte hälsa på, eller besvara en hälsning från en man om alla punkter nedan föreligger samtidigt:

1 att hon är ensam (utan mahram, sin man eller andra kvinnor)

2 att hon kan väcka begär (inte om hon är gammal)

3 att mannen är ensam (eller i sällskap med bara ett fåtal män)

4 att de inte är mahram till, eller gifta med varandra.

 

Om en eller flera av dessa fyra inte föreligger är det tillåtet att hälsa och besvara en hälsning. I din fråga uppfylls inte 1 ovan, eftersom din väninna var närvarande och det hade därför varit tillåtet för dig att hälsa på henne och hennes man. (Om din väninna är svartsjuk, är det kanske bättre att låta bli)

Det är sunna att hälsa och det är starkt rekommenderat att vara den förste som hälsar. Om man hälsar på en person är det obligatoriskt för denne att besvara hälsningen. Hälsar man på en grupp människor är det inte obligatoriskt för alla att hälsa tillbaka, men minst en av dem måste besvara hälsningen. Det bästa är om alla besvarar hälsningen, men om ingen av dem svarar felar hela gruppen.

Om någon skriver ett brev innehållande orden ”Salamu aleykum” måste man besvara hälsningen när man läser brevet. Om någon förmedlar att en tredje person hälsar ”Salamu aleykum” ska man besvara hälsningen när man hör det.

 

Imam al-Haddad, må Gud vara nöjd med honom, skriver:

Hälsa alla muslimer – antingen du känner dem eller inte – med fridshälsningen. Om någon inte besvarar din hälsning ska du inte tänka illa om honom. Tänk istället att han kanske inte hörde eller att han besvarade hälsningen, men att du inte hörde.

 

Hälsa på din familj när du kommer hem. När du går in i tomma moskéer eller hus, ska du säga: ”Salâmun ’alaynâ wa ’alâ ’ibâdi ’llâhi ’s-sâlihîn” [Frid vare med oss och med Guds rättfärdiga tjänare!] När du möter en muslim ska du bemöda dig om att vara den förste som hälsar. Någon frågade Guds Sändebud, frid och välsignelser vare med honom: ”Vem ska hälsa först när två muslimer möts?” Han, frid och välsignelser vare med honom, svarade: ”Den som är mest hängiven Gud” och i en annan hadith sade han, frid och välsignelser vare med honom, att den som rider ska hälsa på den som går, den som står ska hälsa på den som sitter, den yngre ska hälsa på den äldre och en mindre grupp ska hälsa på en större.

 

Referenser:

Abu Bakr ibn Muhammed shadha al-Dimyati. I’anat al-Talibin ’ala hall alfadh Fath al-Mu’in. 4 vol. Beirut: Dar al-Fikr 1419/1998

Abu Zakariyya Muhyi ’d-Din ibn Sharaf al-Nawawi. Al-Adhkar. Dar al-Bayda: Dar al-Ma’rifa 1419/1998

Abdullah ibn ’Alawi al-Haddad. Risalatu ’l-Mu’awana. Dar al-Hawi 1414/1994

 


 

Jag var och hälsade på en vän på hans arbete. Han bjöd mig på företagets kaffe. Var det tillåtet för mig att dricka det?

 

Din vän har gjort rätt bara om företaget givit honom muntlig tillåtelse att bjuda utomstående, eller om han hade starka skäl att tro att företaget inte hade något emot det.

Imam an-Nawawi, må Gud vara nöjd med honom, skriver:

Gästen [1] får, utan muntlig tillåtelse, äta av det som ställs fram åt honom. Han får inte förfoga över maten på annat sätt än genom att äta den [2]. Gästen [3] får ta sådant [4] som han vet [5] att värden samtycker till.

 

Imam Ramlis, må Gud visa honom barmhärtighet, kommentar (ungefärlig översättning):

[1] Med gäst avses här alla som närvarar vid en bjudning.

[2] Dvs. själv äta den, eftersom det är det han fått tillåtelse till. Han får alltså inte ge maten till en tiggare eller en katt, och inte heller ta hem, sälja, eller ge bort den.

[3] Detta gäller också alla som vill tillägna sig någon annans egendom.

[4] Detta inbegriper mat, pengar och annan egendom.

[5] Eller har starka skäl att tro. [Nihayat al-Muhtaj 6/376-77]

 

Det är förbjudet att ta eller använda någon annans egendom om man är osäker på ägarens inställning.

 

Referenser:

Shams al-Din Muhammed ibn Abu al-Abbas Ahmed ibn Hamza ibn Shihab al-Din al-Ramliy. Nihayat al-Muhtaj ila Sharh al-Minhaj. 8 vol. Beirut: Dar Ihya al-Turath al-Arabiy 1412/1996

 


 

Det är snart val i Sverige. Vi har ju inga muslimska partier alls kan man ändå rösta på ett parti som man anser att har den bästa alkoholpolitiken, och t.ex. flyktingpolitiken mm m.m. eller är det haram att rösta eftersom inget parti har 100 % muslimska åsikter och kan tex. ha åsikter som inte går ihop med islam?

 

[Besvarat av Mufti Muhammed ibn Adam al-Kawthari]

Normalt lovar politiker att befolkningen ska få bättre service och bättre möjligheter. Denna service kan vara anknuten till en särskild religion, som när muslimer lovas ekonomisk hjälp för att bygga moskéer.

Att rösta på en viss politiker eller ett parti i ett icke-muslimskt land är därför tillåtet och anses inte vara förknippat med synd eller otro (kufr). När man röstar på ett parti betyder det inte att man nödvändigtvis delar partiets tro och ideologi i sin helhet, avsikten med att rösta är snarare att partiet/kandidaten ska vara till hjälp för samfundet.

Av det som sagts ovan framgår att röstning som sådan inte är förbjuden, men man bör hålla följande i minnet…

 

Läs hela fatwan här:

 


 

Jag har en ganska komplicerad fråga så den kommer att vara ganska lång… Idag så döptes min systerson i kyrkan. Min syster är absolut inte kristen, utan har sagt rent ut att det var bara för att henne äldre son var döpt, mer tradition vill säga. Till historien hör att min syster har psykiska problem och tar åt sig mycket utav saker, tar allt personligt och kan bli litet agressiv. Hon vet att jag är praktiserande muslim, har hijab och gör salat, men det var aldrig ett alternativ att jag inte skulle behöva gå på dopet.
Man kan säga att jag är ganska konflikträdd och har inte velat göra henne ledsen genom att inte komma. För fyra år sedan hade jag en bjudning för systrar hemma hos mig och jag förklarade för hela familjen att den äldsta pojken i familjen, hennes son, inte kunde komma då han var för stor för att sitta med muslimska kvinnor. Hela min familj tog det fint, men så sent som för ett år sedan sa min syster att hon fortfarande är arg på mig över detta. Hon är altså väldigt långsint.

Min syster sa till mig innan dopet att hon bett prästen korta ner dopet och utan högmässa, ickereligiöst. Jag trodde det bara skulle vara namngivning och med vattnet de häller på huvudet. När vi då kom till kyrkan så pratade han litet grann om dopets betydelse, vilket i sig inte var något konstigt, bara om att alla är viktiga i samhället och att detta är pojkens dag m.m. Sen så spelade de två psalmer med piano och alla skulle sjunga med, men det gjorde jag självklart inte.

Efter detta kom den hemska finalen; trosbekännelsen. Den kan man i kort säga var Surat al-Ikhlas raka motsats, lögner om Allah och ’Isa (alayhi as salaam), jag blev så påverkad att jag fick tårar i ögonen och mådde illa. Jag skämdes över att jag var där och satt och läste Shahada för mig själv. Nu till min fråga; Vad skall jag göra för att gottgöra att jag har gått på ett dop? Vad borde jag ha gjort?

 

Om det finns bilder eller statyer i en kyrka är det förbjudet att gå in och det är makruh om det inte finns bilder eller statyer. Det är också förbjudet att gå in i en kyrka om prästen eller någon annan talar nedsättande om Gud; om de t.ex. säger att Gud har en son eller att Jesus, frid vare med honom, är gudomlig. Det är förbjudet att höra på baktal och detta gäller i synnerhet när någon baktalar Gud.

För att detta inte ska upprepas i framtiden bör du så långt som möjligt upplysa din syster om dina ståndpunkter på ett vänligt sätt. Tänk på att inte såra henne och att på vara ärlig när du förklarar vad du anser vara rätt. I din fråga framgår att du ångrar dig och Gud har i Koranen lovat förlåta den som ångrar sig. Du kan också som gottgörelse göra något gott. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:

”Frukta Gud varhelst du är, låt en ond gärning följas av en god för att den onda ska utplånas, och uppträd på bästa sätt mot andra människor.” [At-Tirmidhi]

Du kan t.ex. ge sadaqa. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:

”Välgörenhet i det tysta släcker Herrens vrede.” [At-Tabarani]

Att lyda Gud och upprätthålla släktbanden kan ibland innebära en konflikt. Grundregeln är: ”Lyd inte skapade varelser om det innebär olydnad mot Skaparen.”

 


 

Min fråga är att är det rätt att fortsätta hjälpa en person som lurar mig, baktalar mig och säger till andra saker som jag inte har gjort? Kan du vara snäll och hjälper mig att dra gräns när det gäller hur man ska hjälpa en människa.

 

Det är svårt för mig att svara på om du måste hjälpa honom eller inte, eftersom du inte skriver vilken typ av hjälp du ger honom.

Är du säker på att han lurar och baktalar dig, eller har du fått reda på det genom hörsägen? Att sprida illvilligt skvaller är förbjudet. Imam al-Haddad, må Gud vara nöjd med honom, skriver:

Illvilligt skvaller är att berätta för någon vad en annan person har sagt med avsikt att förstöra deras relation. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”Den som framhärdar i illvilligt skvaller träder inte in i paradiset” och ”De mest förhatliga av er inför Gud, den Upphöjde, är de som ständigt för illvilligt skvaller mellan människor som tycker om varandra; de som sår split mellan bröder.”

Om du är säker på att han verkligen baktalat, och ljugit om, dig, bör du, på bästa sätt, tala med honom och påminna honom om att detta är förbjudet. Att vara tålmodig och förlåtande är bäst och förknippat med störst belöning. Allah, den Upphöjde, säger: Jaga bort den dåliga handlingen med en bättre. Den som var din fiende kan bli din nära vän! (41: 34) dvs. bemöt hans dåliga beteende med förlåtelse så långt det är möjligt. Imam al-Haddad skriver:

Du bör förlåta dem som felar och ha överseende med dem som gör orätt mot dig. Lös dem i ditt inre från skuld, eftersom du, på dina goda handlingars vågskål, kommer att finna vad de kan ha förskingrat av din förmögenhet. Det är nämligen otillbörligt att deras lott blir att straffas, medan din blir att belönas på grund av deras orättfärdiga handlingar mot dig. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, tillfrågades: ”Hur många felsteg bör man förlåta sin tjänare varje dag? ’Sjuttio’, svarade han”. Detta överseende gäller den som gör dig orätt, inte den som gör orätt mot Gud.

När hycklarna anklagade A’isha, må Gud vara nöjd med henne, för att ha varit otrogen var Mistah en av dem som var med och spred ryktet. Mistah var fattig och Abu Bakr (A’ishas far) brukade hjälpa honom ekonomiskt. Nedan följer ett kort utdrag ur Umm Hanis svenska översättningen av Marting Lings sira:

Abû Bakr hade haft för vana att ge ett penningunderstöd till sin släkting Mistah som var fattig, men nu sade han: ”Jag ska, vid Gud, aldrig mer ge något till Mistah och aldrig mer visa välvilja mot honom efter vad han sagt om ´A’ishah och sedan han dragit all denna bedrövelse över oss.” Men nu kom Uppenbarelsen: De av er som åtnjuter en gynnad ställning och lever i välstånd får aldrig vägra att hjälpa sina närmaste och de nödställda och dem som övergett ondskans rike för Guds sak; (har dessa begått fel) skall de förlåta dem och glömma. Eller önskar ni inte att Gud skall ge er Sin förlåtelse? Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig. (not: K. 24: 22.) Då sade Abû Bakr: ”Jag längtar verkligen efter att Gud ska förlåta mig.” Och han visade sig åter välvillig mot Mistah, gav honom det han brukade ge honom och sade: ”Jag lovar att aldrig undandra honom min hjälp!”

 


 

Jag har varit vän med en tjej i ca 2 år nu, hon är född muslim men praktiserar inte och ser inte sig själv som muslim heller, subhanallah. ( jag har försökt att lära henne om islam etc, men efter ett tag så har jag fått bilden av att, Och ALLAH swt vet bäst, men att hon inte vill/är intresserad av islam). Men subhanallah så har vi ändå haft en hel del gemensamt och elhamdulillah så har våran vänskap varit bra. På sistone så har en del små tjafs uppkommit mellan oss, och jag har känt mig sviken utav henne på grund av att hon inte ”bryr” sig så mycket som jag kanske trodde att hon skulle.

Jag vill inte vara osams med henne men känner ändå att vi, som förut varit väldigt nära, nu kommit långt ifrån varandra, delvis på grund av att min livsstil som muslim är en helt annan sak än hennes som icke muslim. Jag har försökt att inte lägga ner så mycket tid på att bli arg eller ledsen etc, eftersom jag alltid känt att hon varit mig nära, men subhanallah på grund av att jag känt mig så besviken så har jag ibland svårt att svälja min stolthet och mina känslor och bara le och inte säga ngt. Jag har känt att jag borde fortsätta vara som ”vanligt” mot henne men ändå börja ta avstånd ifrån henne eftersom jag som muslim misstycker till mycket av vad hon säger och gör subhanallah.

Min fråga är då om det är min uppgift som muslim att göra det som jag tänkt eller om jag borde försöka reda ut saker med henne, den här situationen har känts väldigt svår för mig, subhanallah, eftersom jag slitits mellan att helt ta avstånd eller att försöka ta itu med allting och vara ödmjuk och inte döma henne allt för hårt. Kort sagt så är min fråga hur långt man ska gå för att som muslim fortfarande vara ödmjuk, tolerant etc när det gäller sina vänner?

 

Det finns framförallt två saker man bör ta hänsyn till.

1 Det är viktigt att tänka på hur Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) levde och vad han gick igenom för att sprida Islams budskap. Trots att Quraysh förföljde honom, slutade han aldrig att kalla dem till Islam. När de sårade honom (salla Allahu aleyhi wa sallam) vid Uhud och följeslagarna bad honom att kalla ned Allahs förbannelse över Quraysh sade Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam): ”Allah! Förlåt mitt folk. De vet inte vad de gör”. Tänk på detta när du känner att din vän sviker dig.

2 Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) sade:

”En person har samma religion som sin vän, var därför noga med vem du väljer att vara vän med” i en annan hadith står det: ”En person [förenas] med dem han älskar”

 

Vi bör inte älska någon mer än vad vi älskar Allah och Hans Sändebud (salla Allahu aleyhi wa sallam). Vi vill människor väl men inte på bekostnad av vår tro. Man bör vara noga med vilka vänner man väljer. En person som uppmanar en att göra sådant som förbjudits är ingen riktig vän. I Koranen står det:

Och den Dag då himlen och dess molntäcke rivs upp och änglarna sänds ned i våg efter våg, då skall alla se att det sanna herraväldet är i den Nåderikes hand. Och för dem som förnekade sanningen skall detta bli en Dag av djupt elände, den Dag då den orättfärdige biter sig i handen i förtvivlan och ropar: ’Om jag ändå hade följt sändebudets väg! Nu är jag förlorad! Om jag ändå hade avstått från vänskap med den mannen! Han ledde mig på avvägar, när Guds budskap redan hade nått mig’. (K. 24:25-29)

Och

Den Dagen skall de som förut var nära vänner bli varandras fiender, alla utom de som fruktade Gud. (K. 43:67)

 

Mitt råd är därför att du ska umgås med din väninna med måtta, kalla henne till Islam och försöka föregå med gott exempel. Om du märker att du påverkas negativt av att umgås med henne bör du minska kontakten med henne utan att bryta den helt. Kom ihåg att du antingen påverkar henne eller påverkas av henne.

 


 

Är det tillåtet att se på en lärare av motsatt kön, eftersom det finns ett behov av att studera och lära?

 

Den dominerande åsikten i shafi’i skolan är att det är förbjudet för en man att se på en kvinna som inte är mahram och omvänt, oavsett om man ser med åtrå eller ej.

Det finns en åsikt i skolan som tillåter att man ser på ansiktet om det inte görs med åtrå och detta är också hanafiternas åsikt. I sin hashiya antyder Imam Bajuri (rahimahu Allah) att det är tillåtet att följa denna åsikt, eftersom det nu blivit vanligt att kvinnor går ut utan ansiktsslöja.

Lägg dock märke till att de olika åsikterna bara gäller att se på ansiktet. Att titta på resten av huvudet, händerna eller fötterna faller inte under denna tillåtelse och förblir därför förbjudet oavsett om det sker med åtrå eller ej.

 

Besvarat av Sheykh Amjad Rasheed Översatt från shafi’i listan av AbdulWahid

 


 

Jag vill sälja något som min mor har gett mig som present. Är det tillåtet att göra så? Jag vet att hon inte vill att jag ska sälja det, hon sa det själv till mig, men kan jag göra det ändå eftersom det är mitt nu?

 

Om du med tillåtet undrar om köpekontraktet blir giltigt, är svaret ja. Det är däremot inte tillåtet att såra sina föräldrar. Allah den Upphöjde säger:

(1) Er Herre har befallt, att ni inte ska dyrka någon annan än Honom. Och [Han har anbefallt er] att visa godhet mot [era] föräldrar. Om en av dem eller båda uppnår hög ålder i din vård, var då inte otålig eller sträng mot dem, tillrättavisa dem inte, och tala alltid hövligt och vänligt till dem. Och sänk ödmjukt [ömhetens] vinge över dem… (K. 17:23-24)

(2) Vi har anbefallt människan [att vara] god mot sina föräldrar (K. 29:8)

 

Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) sade:

(1) Ska jag inte berätta för er vilka de värsta av de svåra synderna är (akbar al-kaba’ir)?” och en av dem han nämnde var att vara olydig mot sina föräldrar. (Bukhari, Muslim)

(2) Allah den Upphöjde har förbjudit er att vara olydiga (’uquq) mot era mödrar… (Bukhari, Muslim)

 

Ibn Abdus-Salam sade att det inte är obligatoriskt att lyda dem i allt de beordrar eller förbjuder. Ibn al-Salah sade: ”Alla handlingar som inte är obligatoriska, men som sårar föräldrarna djupt, är förbjudna.” (Irshad al-Sari 13/13-14)

Det är inte tillåtet att lyda dem om det leder till att man gör något som förbjudits eller försummar något som påbjudits.

 

I Bidayat al-Hidaya skriver Imam Ghazali, må Allah vara nöjd med honom, att barnen bör:

(1) lyssna på vad föräldrarna säger,

(2) resa sig när de reser sig,

(3) lyda deras befallningar,

(4) svara när föräldrarna kallar dem,

(5) sträva efter att söka deras välbehag,

(6) vara ödmjuka inför dem.

 

och att de inte bör:

(1) gå framför dem,

(2) höja sina röster över deras,

(3) påminna dem om att de lyder dem och gör det de vill,

(4) se argt på dem,

(5) rynka ögonbrynen framför dem,

(6) inte resa utan deras tillstånd.

 

Det är alltså inte obligatoriskt att lyda föräldrarna i allt, men om du vet att din mor kommer att bli djupt sårad över att du säljer hennes gåva är det inte tillåtet att göra det och Allah den Upphöjde vet bäst.

 

Imam AbdulWahid

 

Referenser:

Muhammed Knut Bernströms tolkning av Koranens budskap. Stockholm: Proprius Förlag 1998.

Abu al-’Abbas Shihab al-Din Ahmed al-Qustalaniy. Irshad al-Sari li Sharh Sahih al-Bukhari. 15 vol. Beirut: Dar al-Fikr 1421/2000.

Abu Hamid Muhammed ibn Muhammed ibn Muhammed al-Ghazali. Bidayat al-Hidaya. Beirut: Dar al-Minhaj 1425/2004.

 


 

Jag har och haft vänner som begår dåliga handlingar. Med vissa har jag avbrutit kontakten helt pga. deras handlande, både mot mig och omgivningen. Jag vet att som muslim så får man endast vara ”ovän” med någon under tre dagar. Men jag vill verkligen inte umgås med dessa människor. Jag undrar på vilka skäl en muslim får avbryta kontakten med en vän/väninna?? Är dåliga handlingar ett giltigt skäl??

 

Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:

För en muslim är det inte tillåtet att bryta förbindelsen med sin broder mer än tre dagar. [Bukhari]

Att bryta förbindelsen innebär att låta bli att prata med någon när man träffas [Ibn Hajar al-Asqalani. Fath al-Bari]. Det är alltså skillnad mellan att bryta förbindelsen med någon och att inte umgås med någon.

Det är inte förbjudet att bryta förbindelsen med någon som framhärdar i att göra sådant som är förbjudet. Om någon beter sig illa bör man tala med honom på bästa sätt för att, om möjligt, åstadkomma en förbättring. Om inte detta hjälper ska man sluta hälsa för att markera sitt ogillande – om man har skäl att tro att det kan påverka honom till det bättre och att det inte kommer att leda till att personens dåliga beteende förvärras.

Imam al-Haddad, må Allah visa honom barmhärtighet, skriver:

Bryt inte av själviskhet förbindelsen med en annan muslim, men har du ett religiöst skäl att göra det, ska du inte avsiktligt undvika honom längre än tre dagar. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade nämligen: ”Den som bryter förbindelsen med sin broder och undviker honom längre än tre dagar kommer Gud att driva in i elden, såvida Han, i Sin barmhärtighet, inte räddar honom.”Detta gäller om man bryter förbindelsen på grund av smärre förseelser, men om den bryts för att orätt skett eller för att något påbjudet försummats, ska förbindelsen inte återupptas förrän den felande åter gör rätt.

Om du tror att du kan påverka den som felat positivt genom att umgås med honom, bör du vidmakthålla förbindelserna, förutsatt att du inte umgås med honom när han syndar och förutsatt att du själv inte påverkas negativt. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”En man har samma religion som sin vän, var och en av er bör därför vara noga i sitt val av vänner” och ”Rättfärdigt sällskap är bättre än ensamhet, men ensamhet är bättre än dåligt sällskap”.

 


 

Jag har läst i någon av Jan Samuelssons böcker som berättar om hur vissa lärda ser på familjelivet. Då enligt vissa lärda ska man inte hjälpa en kvinna med hushållen. Det kan väl inte vara så idag när både en man och kvinna måste arbeta utanför hemmet. Hur är det med den frågan egentligen, skiljer sig svaren beroende var man bor, i väst eller i våra länder?

 

De lärda har haft olika åsikter om det är obligatoriskt för en kvinna att laga mat åt sin man, och den dominerande åsikten i vår skola är att en kvinna varken måste laga mat eller städa hemmet. Om en kvinna ändå väljer att laga mat eller städa anses det vara goda gärningar som hon, om Gud vill, kommer att belönas för..

Vad jag känner till finns det ingen lärd som sagt att en man inte ska hjälpa till med hushållsarbetet. ’Aisha, må Gud vara nöjd med henne, blev tillfrågad om vad Profeten, må Guds frid och välsignelser vara med honom, brukade göra i sitt hus, och hon svarade, ”Han var en man som andra män, han brukade se efter sina kläder, mjölka sitt lamm och passa upp på sig själv”. [at-Tirmidhi]

I detta sammanhang kan det vara värt att påpeka att faktiskt går alldeles utmärkt att leva på en normal lön i Sverige. Både man och hustru måste inte arbeta för att klara sig. Det går att leva på en lön om man inte har alltför höga krav på levnadsstandard.

 


 

Jag ska åka till syrien snart, jag har vart där en gång innan. Har många obehagliga minnen av kvinnor som kommenterar ens kropp till andra kvinnor och att de till och med kan diskutera hur man ser ut med varandra. Det här verkar vara ett allmänt accepterat sätt att uppföra sig på bland många där nere. Men alla dessa kvinnor är muslimer, och i islam så kan ju inte detta vara något \”bra\”. Man ska ju påbjuda det som är gott och förbjuda det som är ont. Så jag skulle vilja veta om det finns någon koran-vers eller hadith som tar upp detta? Eller vad ska man säga till dessa personer när de gör så?

 

Det är inte tillåtet att tala om någon på ett sätt som personen i fråga inte skulle tycka om. Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) frågade:

Vet ni vad kränkande skvaller (ghiba) är för något? De [följeslagarna] svarade: ’Allah och Hans Sändebud vet bäst’ Han sade: ’Att säga sådant om din broder som han ogillar’ Någon frågade: ’Men om det jag säger är sant?’ varpå han svarade: ’Om det du säger är sant, har du skvallrat på ett kränkande sätt och om det inte är sant, har du förtalat honom’.(Muslim)

Profeten (salla Allahu aleyhi wa sallam) blev tillfrågad om vem som var den bästa muslimen och svarade: Den från vars tunga och hand muslimerna går säkra (Bukhari, Muslim)

Tänk på att det inte ens är tillåtet att sitta tillsammans med människor som skvallrar om andra på ett kränkande sätt.

Du bör uppmana till det goda och avvärja det onda. Att detta är en plikt är alla muslimer överens om. Många texter i Boken och sunna påbjuder detta och varnar för att underlåta det. Gud den upphöjde säger: ” Och bli till en gemenskap av människor som uppmanar varandra att göra gott och anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt.” (K. 3:104).

Guds Sändebud, må Guds frid och välsignelser vara med honom, sade: ”Den av er som bevittnar en orättfärdig handling, bör ändra den med sin hand. Kan han inte det, bör han förkasta den med sin tunga och kan han inte heller det, bör han förkasta den i sitt hjärta – och detta är den svagaste formen av tro”

När du påbjuder det goda eller förbjuder det onda och dina förmaningar inte hörsammas bör du lämna såväl platsen där de förbjudna handlingarna utförs, som människorna som utför dem, ända tills de lever upp till Guds påbud.

Om du vet att det onda kommer att förvärras om det förbjuds eller att skadan därav drabbar även andra muslimer än dig själv, är tystnad bättre och i vissa fall till och med en plikt.

När du påbjuder det goda eller förbjuder det onda ska du göra det för Guds, den Upphöjdes, skull och vara mild, vis och omtänksam. Ger man prov på detta samtidigt som man själv praktiserar det man påbjuder och undviker det man förbjuder, kommer uppmaningarna att klinga ljuvt i åhörarens öron, väcka respekt och tränga in i bröst och hjärta; sådana förmaningar kommer att avvisas bara i sällsynta fall.

 


 

Jag undrar om man kan prata med en kille genom telefonen typ över ett år och vi är inte redo för att gifta oss men vi har bestämt om ett år att vi gifter oss, men om det är haram att prata med honom till vi gifter oss kan man ringa då och då för att kolla att han mår bra eller om han ringer och frågar samma sak.

 

Besvarat av Shaykh Faraz Rabbani ungefärlig översättning av imam AbdulWahid (http://qa.sunnipath.com/issue_view.asp?HD=1&ID=526&CATE=10 )

Om man ännu inte är gift bör fästmannen betraktas som en främling när det gäller beteende och umgängesregler. Det är i allmänhet inte tillåtet att utan anledning umgås med unga personer av motsatt kön. Om det finns ett rimligt skäl, måste umgänget ske i enlighet med de välkända föreskrifter som gäller för människor av motsatt kön och ska begränsas till vad situationen kräver. I andra fall är det förbjudet.

 


 

Jag skulle vilja veta mera om Islams syn på vem en kvinnas mahram är och vilka regler som gäller. Flera saker är oklara för mig. Beträffande följande män som t ex min far, mina bröder, halvbröder och amningsbröder, morbröder och farbröder, min svärfar och de män som min mor varit gift med, har jag förstått att det är otillåtet för mig att gifta mig med dem. Gäller det bara att jag inte får gifta mig med dem eller gäller även att de kan räknas som min mahram inför en resa, att jag inte behöver bära hijab i deras närvaro, att de kan räknas företräda mig som wali inför ett bröllop. Är det någon skillnad på dem beroende på om de är muslimer eller icke muslimer. Jag hoppas in sha Allah att du förstår min fråga. Om ens mor t ex gifter sig med en icke muslim. Vad blir mitt utgångsläge gentemot honom?

 

Du har ställt många frågor. Vi tar dem en i taget:

 

(1) Vilka är en kvinnas mahram?

Följande personer är en kvinnas mahram:

a) fadern, far- och morfadern o.s.v. tillbaka i generationerna;

b) son, sonson och dotterson o.s.v. nedåt i generationerna;

c) bror;

d) morbror och mormoderns bror;

e) farbror och farfars bror;

f) bror- och systersöner

g) moderns, mormoderns och farmoderns man;

h) dotterns man;

i) mannens far och mannens farfar;

j) alla de hon delat amma med.

 

(2) Vad innebär det att dessa män är mina mahram?

Det innebär bl.a. att du inte får gifta dig med dem, att du får visa hela din kropp utom området mellan naveln och knäna för dem (man bör dock klä sig anständigt inför varandra), att de kan följa med dig när du reser och att de kan gifta bort dig (notera att en mahram inte alltid är berättigad att vara wali).

 

(3) Är det någon skillnad om dessa män är muslimer eller inte?

När det gäller ’awra och att resa med dem som sällskap, gör det ingen skillnad om de är muslimer eller inte, men en muslimsk kvinnas giftoman (wali) måste vara muslim.

 

(4) Vad händer om min mor gifter sig med en icke-muslim?

Om din mor är muslim, är äktenskapet ogiltigt. Detta innebär att mannen ifråga inte blir din mahram och att du därför inte får vara ensam med honom, visa din ’awra o.s.v.

Om din mor däremot inte är muslim, är äktenskapet giltigt och allt som nämnts i (3) ovan gäller.

 

Referenser

Ahmad ibn Naqib al-Misri. Umdat al-Salik i engelsk översättning av Nuh Ha Mim Keller. 1991 Nyutgåva. Maryland: Amana Publications 1999.

 


 

Sedan ville jag veta om det är tillåtet för ickemuslimska släktingar (typ mormor/morfar) kan vara ensamma med, eller passa, muslimska barn. Jag hann inte gå ut gymnasiet innan jag fick barn så det skulle jag vilja göra nu, men jag gillar inte dagis och min mamma bor mycket nära mig. En syster sa till mig att det absolut inte går, men jag vill höra det från någon som jag vet har kunskap.

 

Om det inte skulle vara tillåtet, skulle det vara förbjudet att ha barnen på dagis med ickemuslimsk personal men i The Reliance of the Traveller s. 552 står det:.

It is offensive to send one’s children to a day-care center run by non-Muslims. It is unlawful to send Muslim children to Christian schools, or those which are designedly atheist, though it is not unlawful to send them to public schools in which religion is not mentioned (N: in a way that threatens the students belief in Islam).

Det är orekommenderat att låta ens barn gå till daghem som styrs av icke-muslimer. Det är förbjudet att låta muslimska barn gå i kristna eller uttalat ateistiska skolor, men det är inte förbjudet att låta dem gå i kommunala skolor där religion inte nämns (på ett sätt som hotar elevens tro på Islam).

Jag frågade en av mina sheykher, sheykh Umar al-Khatib, om detta och han sa att det inte är förbjudet (och inte makruh), förutsatt att man inte tror eller vet att föräldrarna kommer att ge barnen förbjuden mat eller försöka påverka deras tro negativt. Han nämnde dock att det är bättre att en muslim tar hand om barnen.

 


 

Jag har en bok som jag lånat på biblioteket. Lånetiden är endast 2 veckor då det är många som står på kö för denna bok. Jag undrar om det skulle vara dåligt att låta bli att lämna tillbaka boken och behålla den några dagar till och betala avgiften som troligtvis tillkommer boken? Har det något med ”hakk” att göra??

 

Ja det har med andras rättigheter att göra. När man lånar en bok från biblioteket har man i själva verket gjort en överenskommelse och det är inte tillåtet att bryta den. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:

Den som bedrar är inte en av oss. [Muslim, Abu Dawud, Tirmidhi]

Biblioteket har rätt att kräva tillbaka sina böcker när de vill och låntagaren måste därför återlämna böckerna på angivet datum. Betalning av förseningsavgiften ändrar inte det faktum att det är förbjudet att behålla böckerna längre än överenskommet.

I Umdat as-Salik står:

Utlånaren har rätt att kräva tillbaka det utlånade föremålet när han vill.

Den dominerande åsikten i vår skola är alltså att utlånaren har rätt att kräva tillbaka det utlånade föremålet när som helst även om man kommit överens om något annat. Detta beror på att lånet är frivilligt och ett uttryck för vänlighet från utlånarens sida.

 


 

Jag sålde en sak till en person utan att berätta för honom att saken hade några små fel. Var det haram?

 

Jag kan inte ge ett svar för ditt speciella fall, eftersom jag inte vet vad du sålde eller vad det var för fel på varan. Men nedan följer generella riktlinjer.

Profeten, frid och välsignelser vare med honom, har förbjudit oss att bedra andra. En definition av bedrägeri i det här fallet är att den som säljer en vara undanhåller köparen information om varans brister som – om köparen känt till dem – skulle ha avhållit honom från att ha betalat det utsatta priset. Försäljaren måste upplysa köparen om alla sådana fel. [Bughyat al-Mustarshidin s. 208]

 


 

Om man är konvertit, och äter halal kött och inte gris som sig bör. Kan man som mamma till sina icke muslimska barn tillaga gris och icke halal kött… är det tillåtet? De äter det ändå i skolan t ex.
Om man har kvar en massa gris och icke halal kött i frysen.. kan man tillaga detta….istället för att kasta? Ta även hänsyn till att det inte finns möjlighet att få tag i halal kött i området där man bor. tacksam för svar insha allah

 

Det finns en juridisk princip (qa’ida fiqhiyya) som lyder: ’Det som är förbjudet för en själv är också förbjudet att ge till andra’ och det är därför inte tillåtet att tillaga gris eller icke-halal slaktat kött till andra, även om de inte är muslimer.

Jag ber och hoppas att detta inte medför alltför stora svårigheter för dig och din familj och att Allah ska vägleda dina barn. Det positiva med allt detta är bl.a. att det nu blir lättare att efterleva sunnan att bara äta kött ibland. Det är dessutom hälsosammare att inte äta mycket kött. Försök handla halal-kött och förvara det i frysen när tillfälle ges.

 


 

Min icke muslimska familj firar jul – min mamma blev väldigt sårad över att jag slutade fira jul med dem, pga jag blev muslim. Jag skulle ha kunnat delta om det inte vore för alkoholen som serverades. Kan man komma och sitta med dem vid bordet – eller sätta sig exempelvis i vardagsrummet för att på så sätt undvika alkoholen – eller bättre att stanna kortare tid och ge sig iväg innan ”drickandet” börjar? Det är svårt att undvika alkohol i ”min” familj då de anser det vara naturligt – samtidigt ska man upprätthålla en bra relation – hur bär man sig åt då? De känner sig ofria om man begär att det inte ska drickas alkohol i deras hem då vi besöker dem.

 

Jag talade med Mufti Muhammed Ibn Adam al-Kawthari* om detta och nedan följer en sammanfattning av hans svar.

Att upprätthålla släktband är viktigt och det är därför tillåtet för konvertiter att tillbringa julen med sina icke-muslimska föräldrar, men man får inte delta i religiösa riter. Det är tillåtet att sitta med dem även om de dricker alkohol och äter gris, förutsatt att det inte händer ofta och att man inte riskerar att påverkas negativt.

 

* Läs här för mer info om Mufti Muhammed al-Kawthari: https://daruliftaa.com/biography-of-mufti-muhammad-ibn-adam-al-kawthari/

 

Sheykh Gibril Haddad fick följande fråga: Är det tillåtet för en muslim att på julen gå till sina icke-muslimska föräldrar om avsikten inte är att fira jul utan att ha en familjesammankomst?

Och svarade: Att upprätthålla familjebanden (dvs. med föräldrarna) är obligatoriskt för alla muslimer. Om vin serveras saknar sådana sammankomster välsignelse och man bör varken tolerera eller delta mer än vad som krävs för att uppfylla barnens nödvändiga respekt gentemot föräldrarna.

 

Hela frågan och svaret kan läsas på:

 


 

Är det tillåtet att fira “mors dag” och andra liknande högtider som är allmänt spridda och som kommer från icke-muslimer?

 

Av vad våra imamer har sagt förstår man att firandet av sådana högtidsdagar som initierats av icke-muslimer och som sedan spritt sig till den muslimska världen såsom ”mors dag”:

(1) Är en förbjuden innovation, om man, när man firar dessa dagar, avser att härma icke-muslimerna, är övertygad om dessa dagars överlägsenhet eller om man t.ex. tror att man kommer att få en större belöning än vanligt om man är vänlig mot sin mor på just den dagen.

(2) På samma sätt är det om man inte tror det som nämnts ovan, men firandet innebär sådant som förbjudits: Att lyssna på musik, dricka alkohol, äta griskött och att närvara vid samlingar där män och kvinnor umgås på ett sätt som förbjudits, där det t.ex. förekommer att någon blottar en del av sin ’awra inför sådana som inte får se den.

(3) Om firandet inte inbegriper något av det som nämnts ovan, är ingen skada skedd. Eftersom det, trots att dessa högtider initierats av icke-muslimer, inte är förbjudet att härma dem utom om deltagaren avser att [specifikt] härma dem.

 

Besvarat av Sheykh Amjad Rasheed
Översatt från shafi’i listan av imam AbdulWahid

Följdfråga:

Hur kan man härma dem utan att härma dem? Hur kan vi fira en ickemuslimsk högtid utan att det skulle kunna klassas som härma? Vi skulle uppenbarligen inte fira den om det inte vore för att de firade den.

Svar:

När du äter med bestick, klär dig i HM kläder, har tapeter på väggarna osv. gör du det då för att icke-muslimer gör så eller av någon annan anledning? Om svaret är att du gör det uteslutande för att de gör det, faller du under kategorin ”Den som härmar ett folk, är en av dem”, om du däremot gör det för att det är praktiskt eller av någon annan anledning, är det inte förbjudet.

På samma sätt är det med ”Mors dag”, det är förbjudet att fira den om du firar den uteslutande för att icke-muslimer firar den, men om du firar den för att visa vänlighet mot din mor, har du inte gjort något fel.

 


 

Är det tillåtet att fira födelsedagar om man inte gör något av det som icke-muslimer brukar göra?

Det finns inga invändningar mot att fira den dag som sammanfaller med ens födelsedag förutsatt att firandet inte inbegriper sådant som förbjudits av den religiösa lagen. Exempel på sådant som förbjudits är: Att spela förbjudna musikinstrument såsom “kuba” (också känd under namnet “tabla”, en lång trumma med smalt mittparti), att blotta sin ‘awra inför sådana som inte får se den, att dricka vin, att vara där det förekommer människo- eller djur-statyer o.s.v.

 

– Shaykh Amjad Rasheed (Yemen)