Månadens nasiha
april 2012
Bismi Allah ar Rahmani ar Rahim
Mathnawis trädgård
Ett försök till översättning av ett avsnitt ur The Lie in the Mirror “Lögnen i spegeln” av Jalal ad-Din Muhammad Rumi.
Den som känner dödens innebörd blir inte lurad av tillfälliga njutningar; den som förstår ett hotells funktion blir inte lurad av något av dess objekt. Ty allt som finns på hotellet tillhör inte gästen utan ägaren av hotellet. Även om alla njutningar i den här världen skulle ges till en person ensam, och han tilläts leva i tusen år, vad skulle det tjäna till, så länge slutet är döden? Blir inte slutet för oss alla att vi ändå så småningom når våra destinationer under jorden, liggandes i våra gravar?
Det eviga livet kan endast uppnås genom att vi övervinner våra njutningar och frigör oss från att förslavas under deras falskhet och flyktighet, samtidigt som vi följer Allah’s order. En stor Sufi sade en gång att den här världen, för dem som är begåvade med intelligens, är en utställning fylld av lärdomar. Men för dem med bristande intellekt är jordelivet en aldrig sinande fest av nöjen. Det liv som levs för självisk tillfredsställelse och njutningar är en fälla som leder till slutlig undergång.
Rumi, quddisa sirruh, förklarar med exemplen nedan det som finns under ungdomens yta och innebörden av resan mot framtiden.
Du som beundrar vårens skönhet! Se också hur den bleknar under hösten. När du ser soluppgången, för då tankarna till solnedgången som är dess slut. När du ser en vacker fullmåne under en klar himmel, kom då ihåg månens svaghet, hur den krymper i slutet av månaden, och dess längtan efter att åter bli fullmåne. Sådan är också människans resa. Vår perfektion och skönhet är övergående. Ett vackert barn blir älskat av människor. Efter en tid åldras det och blir en gammal senil person som i människors ögon ter sig olycklig. Om du lockas av de vackra med silverglänsande hud, se hur de blir när de blir gamla. Se hur deras kroppar blir som skördade bomullsfält! O du som beundrar god mat med honung och smör! Gå på toaletten och se dess slut. Fråga dig var dess skönhet är, det tilltalande utseendet och den fina doften?
Det som du trodde var rosenknoppar var i själva verket jordelivets fällor. När du föll i fällan, blektes knopparna, smälte och blev till sopor. Många händer som blivit beundrade för sin skicklighet i något hantverk har så småningom drabbats av skakningar. Minns likaså hur ögon, lika ljusa som glas, så småningom suddats ut av strömmande tårar. Och hur, på en utsatt dag, en soldat med ett lejons styrka faller, förvandlad till en vekling, mest lik en mus. Och lägg märke till hur även en duktig konstnär så småningom blir maktlös och till ingen nytta. På samma sätt förvandlas en myskdoftande hårlock, som kunde få människor att bli galna i sin ungdom; och den blir, i sinom tid, ful som svansen på en åsna.
Se på det ursprungliga, vackra tillståndet hos allt detta, och för sedan tankarna till hur det oundvikligen bleknar och förfaller. Denna värld har redan upprättat en fälla för dig, med vilken den har lurat och förstört många unga själar.
Res genom alla delar av världen och lägg märke till det inledande och avslutande tillståndet hos allt skapat. Om du räddas från att förslavas av kött och från att luras av skuggorna i tillvaron blir du en av dem som kommer nära Allah. Föreställ dig slutet av allt så att du inte blir som satan, som bara har ett enda öga. Satan såg att Adam var skapad av jord, men han såg inte Adams höga kvaliteter. Han såg bara leran i denna värld. Han var blind för Adams andlighet som tillhör nästa värld. Vad satan misslyckats med att förstå var att människan är en representant av Allah (Khalifatullah).