Allahs nittionio namn
Al-Hamîd [swt]
Gud är Den Prisade och Den som är mest värd att prisas.
Han är den som prisas av allt som existerar. Att prisa är att med respekt hedra vår Store Gud och visa tacksamhet för Hans omätliga gåvor. Allt som existerar prisar Gud, med sina tungor, med sina handlingar eller helt enkelt genom att bara vara till. Han är Den Ende som förtjänar hängiven tillbedjan, respekt, tacksamhet, Den Ende som är värd att prisa. Hur kan någon prisa en annan än Honom och i Hans närvaro när allt är från Honom? Han är alla gåvors källa och källan till all fullkomlighet.
Han är Den som utan andra förmedlare har gett oss liv, en utsökt form, styrka, intelligens och språk, och det är Han som ger genom andra människors händer eller genom andra skapade varelser. Dessa gåvor prisar Gud; de som förmedlar dessa gåvor prisar Gud, så skulle inte vi prisa Gud? Människan har uppfunnit datorer som arbetar, talar, skriver, kommunicerar och som uppfångar tingens former och ljud. Genom att göra allt detta kan maskinen sägas prisa sin uppfinnare. Det är på detta sätt som allt i naturen prisar Gud genom sin existens och sin funktion. De som använder och drar fördel av datorer prisar deras uppfinnare och på liknande sätt prisar tjänaren sin Skapare. Och liksom uppfinnaren kan prisa sig själv, prisar Gud, som är alltings upphov, Sig Själv. Han är inte i behov av att prisas av någon annan.
Gud har, i Sin Barmhärtighet och Generositet uppmanat människan att, för sitt eget bästa, fullgöra vissa förpliktelser och att avhålla sig från det onda. Därmed främjas hennes egen frid och frälsning. Varje timme i livet finns det sådana plikter att fullgöra. När man utför dessa plikter vid deras utsatta tid får man ta emot både materiellt gagn och andlig glädje och visdom, särskilt om dessa plikter utförs för Guds skull. Med detta följer som belöning en särskild form av upplysning. Människan återuppväcker därmed minnet av det hon en gång visste och utvecklas andligen. Gud skyddar människan från helvetets eld genom det Han har förbjudit henne att göra.
Den största av alla synder är kufr, förnekelse, som är motsatsen till att prisa. Föreställ er ett samhälle med en välgörare som har hjälpt alla, som alla har haft nytta av; en välgörare som dessutom samhällets existens och harmoniska ordning är beroende av. Hur skulle man reagera i detta samhälle där man respekterade och älskade denne välgörare om någon kränkte honom och förnekade hans goda gärningar? Man skulle reagera med vrede, fientlighet och hämndkänslor. Trots att den här personen inte hade skadat någon skulle man hata, förbanna och bekämpa honom. En kränkning av samhällets välgörare skulle uppfattas som en kränkning av alla i samhället.
På samma sätt förbannas den, inte bara av människor utan av hela skapelsen, som förnekar Guds existens, kritiserar Hans lagar eller förminskar Hans fullkomliga egenskaper och välgärningar. Eftersom det inte finns någon plats som inte tillhör Honom kan en sådan person inte komma undan. Vi söker skydd hos Honom mot Honom! Allt lov och pris tillkommer hela skapelsens Herre som leder oss från mörker till ljus, som renar våra hjärtan från förnekelsens natt och fyller dem med trons gudomliga ljus. Al-hamdu lillĥâi rabb il-’alamîn! Lovad och prisad vare alla världars Herre!
’Abd al-Hamîd är den för vilken Gud visar Sig med Sina skönaste attribut och alla dessa egenskaper reflekteras i denne tjänare. Människor prisar honom, men själv prisar han bara Gud.
Från roten h-m-d härleds följande betydelser i klassisk arabiska:
att lova och prisa med djup och stark kärlek och underkastelse
att prisa någon för något som den prisade har gjort av egen vilja
att tala väl om, hedra, berömma
att upphöja och prisa
I Koranen förekommer namnet i 22: 64.