Månadens nasiha av Ann-Catrin Nilsson
februari 2010
Bismilahi Rahmani Rahim
A l-Muhaymin, (Beskyddaren eller Väktaren) är ett av Guds heliga namn:
”Han är Beskyddaren och Väktaren. Han är den som ser till Sin skapelses utveckling och växt och leder den till sin bestämmelse. Ingenting undgår Hans uppmärksamhet ens för ett ögonblick. Han är den som ser de goda handlingarna och ger dem deras fulla lön. Också synderna räknar Han med precision och ökar inte straffet för dem med så mycket som storleken av ett senapskorn. När man är medvetet uppmärksam och vaksamt iakttar sina handlingar, ord, tankar och känslor och när man försöker kontrollera dem återspeglar man denna Guds egenskap i sitt inre.”[1]
Vi vet att ingen av oss undgår att bli utsatt för ”viskarens viskningar”. I Koranen läser vi att Iblis sade:
”… [jag] svär att jag skall lägga mig i bakhåll för dem längs Din raka väg, och jag skall ansätta dem framifrån och bakifrån, från höger och från vänster; (Kor. 7: 16)
Och Profeten, må Guds frid och välsignelser vara med honom, har sagt: ”Satan rör sig i människans sinne som blodet i kroppen.” (Bukhari)
Viskningarna upplever vi som tankar och impulser, som vi, om vi vill närma oss Gud, inte kan ge stödet av vår vilja. Vi kan inte hindra dem att passera genom vårt medvetande, men i kraft av vår fria vilja kan vi låta bli att ge dem vår viljas godkännande, att sätta ord på dem och uttala dem eller att handla efter dem.
Profeten, må Guds frid och välsignelser vara med honom, har sagt: ”Allah har godtagit min bön om att förlåta mina efterföljare det som viskas i deras hjärtan, så länge de inte uttalar det eller omsätter det i handling.” (Bukhari)
Ya, Muhaymin! Hjälp oss att vara vaksamma, så att vi kan fånga dessa viskningar i flykten, skärskåda dem med hjälp av vårt förnuft och försöka medvetandegöra vilka dåliga sidor och avsikter inom oss själva, de kan samverka med. Ya Muhaymin! Hjälp oss att känna igen de som måste avfärdas och ge dem det värde och den vikt de förtjänar.
Vi vet att vårt förnuft kan vara mer eller mindre grumlat. Ju mer vi närmar oss Gud desto klarare blir vårt förnuft och vårt omdöme, eftersom Han är den som besitter all kunskap och allt omdöme och Han är den som ger. När Francois de La Rochefoucauld, den franske 1600-tals-författaren säger: ”Alla klagar över sitt minne, men ingen över sitt omdöme” sätter han fingret på en svaghet som kanske är lättare att iaktta hos andra än hos sig själv. Man kan vara medveten om många fel och brister hos sig själv, men när det kommer till omdöme brukar de flesta anse sig ha fullt tillräckligt. Denna benägenhet kan samverka med de vilseledande viskningarna som i värsta fall uppfattas som ett uttryck för vårt eget förnuft och omdöme. Desto viktigare är det att under medvetet arbete och bön försöka komma tillrätta med denna svaghet, jag kan ju inte utesluta att jag själv lider av den … Ya Muhaymin! Hjälp mig att allt bättre urskilja och allt kraftfullare avvisa det som grumlar mitt öga och vilseleder mitt förnuft!
Vi vet att vi bör undvika misstro och dåliga tankar om varandra, och Profeten, må Guds frid och välsignelser vara med honom, har sagt:
”Tag er i akt för misstänksamhet. Tankar som misstror är oftast de lögnaktigaste.” (Al-Bukhârî & Muslim)
Ya Muhaymin! Hjälp oss att vara särskilt vaksamma mot oss själva när vi tänker på våra bröder och systrar och på våra medmänniskor i allmänhet. Hjälp oss att undvika att på lösa grunder utarbeta teorier om hur andra är eller vad andra tänker om oss eller om något annat. Hjälp oss att minnas att ”Den troende är den troendes spegel” (Abu Dawud) och dra lärdomar om oss själva genom att vaksamt betrakta och reflektera över vad vi tänker om andra. Profeten, må Guds frid och välsignelse vara med honom, har sagt: ”Den som klandrar sin bror för något fel han gjort kommer inte att dö förrän han själv gjort samma fel. (At-Tirmidhî)
Ya Muhaymin! Välsigna våra möten och samtal med varandra, hjälp oss att vara vaksamma och öppna vårt inre öga så att vi ser det goda hos varandra. Skulle vi inte tänka gott om Gud som i Sin Vishet har bestämt att våra öden ska flätas samman i dessa möten, antingen de är korta eller varar länge, och antingen vi upplever dem som prövningar eller välsignelser? Han vet vad som är bäst för oss i detta liv och med tanke på nästa. Så kan vi med Guds hjälp bäst stödja varandra i kampen mot de krafter som hotar att försvaga oss och göra oss till rov för vilseledande tankar och impulser.
Men du skall inte ha någon makt över Mina [sanna tjänare], ingen som sätter sin lit till din Herre behöver ett annat skydd. (Kor. 17: 65).
——————————————————————————–
[1] Från ”The Most Beautiful Names”, en sammanställning av arabiska och turkiska texter från bland andra Al-Ghazali och Abdul Qadir Gilani, gjord av sheykh Tosun Bayrak al-Jerrahi al-Halveti.