Al-Bâ’ith

allahs-99-namn---al-baith

Allahs nittionio namn

Al-Bâ’ith [swt]

Han är Den som Uppväcker de döda. Gud, al-Bâ’ith, kommer att återuppväcka hela skapelsen på Domens Dag. Han ska lyfta upp människorna ur deras gravar och med dem alla de handlingar, tankar och känslor de gett uttryck för under livet här på jorden. Detta Guds attribut är mycket viktigt, det är en av den troendes sju bekännelser och trons sista villkor. Vi måste tro och bekänna att vi ska återföras till livet efter döden. Detta är sant. Detta kommer faktiskt att hända. Gud har tillkännagivit denna sanning i alla Sina uppenbarade böcker och genom alla de profeter Han har sänt. Nästan alla verser i Koranen nämner något om detta.

 Den yttersta stunden kommer – detta är höjt över allt tvivel – och Gud skall låta alla som vilar i sina gravar återuppstå.
(K. 22: 7) 

Av denna [jord] har Vi skapat er och till den låter Vi er vända tillbaka och ur den skall Vi [kalla] er att stiga fram ännu en gång.
(K. 20: 55)

Det är Gud som har skapat er och gett er er försörjning och som en dag skall låta er dö och en Dag väcka er till nytt liv.
(K. 30: 40)

Hur ska man kunna inse betydelsen av al-Bâ’ith om man tror att man kommer till detta liv från ingenting och från ingenstans, och att man efter döden går till ingenting och till ingenstans? Döden är inte “ingenting” och inte heller kan återuppväckelsen efter döden liknas vid födelsen. Efter döden följer livet i graven som antingen är en av helveteseldens avgrunder eller en rosengård från Paradisets trädgårdar. De döda är antingen eländiga plågade varelser eller välsignade och lycksaliga, men de är inte döda eller tillintetgjorda.

Guds Sändebud [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, stod på randen av den grop där de Guds fiender som hade kämpat mot honom vid Badr var begravda, och sade med hög röst: “Nu har jag fått se den seger som min Herre lovade mig. Ser ni också nu det straff som er Herre lovade er?” När hans följeslagare, må Gud välsigna honom och dem alla och ge dem frid, frågade honom: ”Hur kan du prata med dem som är döda och borta?” svarade han: “De hör bättre än ni gör, vad jag säger till dem, men de kan inte svara.”

Och Gud uppenbarade följande verser där Han riktade Sig till martyrerna i slaget vid Uhud:

Och betrakta inte dem som fallit i kampen för Guds sak som döda. Nej, de lever [och] Gud sörjer för dem. De gläds åt vad Gud i Sin nåd har skänkt dem och de gläds över [budskapet] att de som [ännu] inte har följt dem utan blivit kvar inte skall känna fruktan och att ingen sorg skall tynga dem.
(K. 3: 169-170)

Födelsen är inte som återuppväckandet efter döden. Inte heller är ankomsten till denna värld och återkomsten efter döden de enda tillfällen då liv ges. Därför säger Gud: “Vi återskapar er på platser ni inte väntar er.

Inom ramen för det här livet finns också död och återuppståndelse. Hur ofta händer det inte att själen förlorar kontrollen över kroppen och därefter återtar den igen. Det händer även rent medicinskt att människor dör och återuppväcks. Cellerna i våra kroppar dör hela tiden och nya bildas, men här gäller det bara fysiska delar som förgås och återbildas, själen är evig.

Det ligger i människans natur att förneka sådant hon inte erfarit och inte vet något om. Eftersom hon i detta liv inte har fått någon erfarenhet av det kommande livet och inte heller erfarit något återuppväckande efter döden, tror hon inte. Ett barn som inte är gammalt nog att ha omdöme och som ännu inte bränt sig vägrar att tro att elden är het. Om barnet tror på det mamma säger och inte rör elden är det lyckligt lottat. Att tro på det osynliga och fördolda är att tro på något man inte förstår eller har egen erfarenhet av. Detta är lycksalighetens nyckel.

Var inte som Ubayy ibn Khalf som inte trodde. Han krossade några multnade ben mellan fingrarna och kastade dem i ansiktet på vår mästare [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, och sade: “Så du påstår alltså att Gud ska återuppliva de här murkna benen?” Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: “Ja, Han ska sannerligen återskapa dig, för att sedan kasta dig i elden.” Det var i detta sammanhang följande vers uppenbarades:

Hon tillämpar en liknelse på Oss och glömmer att hon [själv] är skapad och frågar: ”Vem kan ge liv åt förmultnade ben?” Säg: ”Han som först skapade dem skall ge dem [nytt] liv, eftersom Han har kunskapen om allt skapande
(K. Ya Sin 78-79)

Guds löfte om att vi ska bli återförda till livet på Domens Dag kommer att uppfyllas. Du kommer att dö i det tillstånd du levde och du kommer att bli återuppväckt i det tillstånd du dog. Det du sår här kommer du att skörda i det kommande livet. Välj de goda handlingarnas utsäde. Bruka jorden med dina ansträngningar. Vattna ditt utsäde med din kärleks och barmhärtighets tårar, och värm dina fält med det gudomliga ljuset, så som det reflekteras i ditt rena hjärtas spegel. Glöm inte att Gud i Koranen har liknat ’ilm, kunskap, vid hayyât, liv och jahl, okunnighet, vid mawât, död. Den som uppväcker sig själv från okunnighetens död till liv och kunskap eller hjälper någon annan att från okunnighetens mörka grav återfödas till kunskap kommer att erfara yttringar av al-Bâ’ith, och därigenom tro.

Abd al-Bâ’ith, är den tjänare vars egoism, begär, önskningar och kärlek till detta liv har dödats, och vars hjärta har renats och återupplivats till evigt liv. Han “har dött innan han dött”, och genom sin kunskap och visdom förmår han uppliva de hjärtan som dödats av sin okunskap.

Roten b-’a-th har I klassisk arabiska följande betydelser:

att kalla fram, att väcka
att resa upp från sömnen eller döden
att återuppliva, att låta återuppstå
att delegera, att överlämna, att anförtro
att sända, att sända ut, att göra uppenbar

Namnet Bâ’ith förekommer inte specifikt i Koranen.

 

<-Tillbaka