Allahs nittionio namn
Al-Wakîl [swt]
Gud är Den Absolut, Pålitlige och Trofaste Beskyddaren och Förvaltaren. Han fullföljer det Han åtagit Sig och lämnar ingenting ogjort.
Människan tror på sin egen förmåga att handla, men Gud är Den som gör allt, och Han har inget behov av att någon gör något för Honom. Han kan ersätta allt i universum, men ingenting kan ersätta Honom, inte heller kan någonting existera av egen kraft – allt är beroende av Honom. Varken Hans budbärare eller Hans profeter, må Gud välsigna dem alla, är Hans förvaltare, men genom dem uttrycker Han Sina budskap och Sitt förvaltarskap. De är Hans tjänare och Han är Herren och Ägaren till allt.
Alla Sina åtaganden utför Han på bästa sätt, men Han är inte förpliktigad att göra något. Ingen kan påverka Hans Vilja, och ingen makt kan tvinga Honom till något. Han gör det som är gott för dig, och det som är välbehagligt för Honom.
Kan du lita på att någon gör det bättre för dig än du kan göra för dig själv? En förvaltare måste ha gott omdöme och stor förmåga och vara helt pålitlig. Överlåter man sina affärer åt någon annan måste man lita på allt detta. Man måste också lita på förvaltarens medkänsla, kärlek och lojalitet. Vilken människa med sådana egenskaper kan du hitta som arbetar för dig och för din talan? Vad är du beredd att betala för en sådan förvaltare? Ingen människa motsvarar dessa krav. När människor gör något för varandra handlar det om någon typ av ömsesidiga transaktioner – de ger och de tar.
Gud, Den Allvetande, Den Allsmäktige , Den Mest Barmhärtige är Den Ende som är värd att lita på.
I allt vi försöker göra när det gäller våra affärer, upprätthållande av hälsan och det vi gör för våra familjer och barn, söker vi gagna, vi planerar, beräknar och vidtar försiktighetsåtgärder. Vi rådgör med revisorer, läkare och advokater, ändå uppstår dagligen olika typer av oförutsägbara hinder, motstånd och problem. Den sanne tjänaren försöker göra allt detta så gott han kan, inte bara för sin egen skull, utan också för andras. Resultatet lämnar han åt Gud, Den Frikostige, och han ber till al-Wakîl som har kontroll över hela hans liv. Han ber att Gud ska göra det som är gott för honom, och han erkänner att han inte själv vet vad som är bäst. Detta är innebörden av tawakkul, att förtrösta på Gud. Den som har denna fullkomliga förtröstan på Den Absolute och Trofaste Förvaltaren äger en större skatt än denna världs största skatter, för även om hans ansträngningar slår helt fel förtvivlar han inte utan förblir i frid. Om denna frid inte består kan ingen värdslig framgång och inga materiella skatter ge någon lycka.
De svårigheter som förstör eller förhindrar denna sinnesfrid är överdriven ärelystnad, girighet, inriktning på konkurrens, ängslan och vilseledande inbillningar. Inga pengar i världen och inget mått av säkerhet kommer att befria det hjärta som anfäktas av dessa sjukdomar.
Tawakkul, förtröstan på Gud, betyder inte att bortse från händelsernas orsaker. Att sitta passiv, och inte bry sig om orsaker och verkan, är lättja. Att förtrösta på Gud är en plikt i Islam och lättja är synd. Gud har visat Sina tjänare orsaker till och lösningar på problem i samband med sådant som händer. För att något ska skapas eller för att ett behov ska tillgodoses, måste det finnas en orsak och en anledning. Detta är Guds lag och ordning kallad hikmat al-tasbîb. Att inte bry sig om det som är tillgängligt för oss är att avsiktligt kasta sig in i gapet på okunskapens, sjukdomens och fattigdomens drake, vilket är olagligt och syndigt enligt Islam.
Därför ska vi, väl medvetna om verksamma orsaker, sträva efter det vi önskar, men vi ska veta att alla våra strävanden inte är annat än aktiva böner till Gud och uttryck för vår önskan att få hjälp av Honom. Dessa våra ansträngningars aktiva böner blir därför faktiskt bara bevis på att vi förtröstar på Gud för resultatet. Den som har en sådan attityd förtröstar inte på sina egna handlingar utan på Gud, Välgöraren, som säger: “Be och Jag ska ge.”
’Abd al-Wakîl är den tjänare som får ta emot det attribut som uttrycks i namnet al-Wakîl. Han går från ett tillstånd där han ser Guds hand i orsaker och deras verkningar, till ett tillstånd där alla orsaker och verkningar försvinner. Han lägger sitt liv, helt och fullt, i Den Fullkomlige Förvaltarens hand och blir därigenom själv Guds betrodde tjänare som på så sätt ger uttryck för Guds Förvaltarskap.
Muslim har förmedlat att Abd Allah ibn Ma’sud berättade att Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: “Var sannfärdiga och pålitliga, eftersom detta leder till rättfärdighet och rättfärdighet leder till Paradiset.”
Roten w-k-l har följande betydelser i klassisk arabiska:
att utse eller anförtro något för vård och hantering
att ha ett bemyndigat ombud eller en väktare som ska bevaka ens intressen
att lita på, anförtro sig åt, luta sig mot, foga sig efter
Namnet finns i Koranen, se t.ex. 6: 102