HOMOSEXUALITET

HOMOSEXUALITET

 

 

Det finns en mängd olika teorier som gör anspråk på att förklara homosexualitet. Homosexualitet ansågs t.ex. vara en psykologisk sjukdom under många år. Homosexualitet fanns med i DSM, en handbok inom psykiatrin som innehåller diagnoser över psykiska sjukdomar, men har numera tagits bort därifrån. En annan teori går ut på att homosexualiteten är medfödd. Dessa biologiska teorier är av olika slag. En del gör gällande att homosexualitet beror på genetiska faktorer, medan andra menar att den har hormonellt ursprung. Det ska här nämnas att det islamiska förbudet mot att praktisera homosexualitet står fast, oavsett vilken eller vilka av dessa teorier som i framtiden visar sig vara sanna.

Om vi t.ex. utgår från att homosexualitet är medfödd förändrar detta inte förbudet. Det är en sak att hysa begär till en person av samma kön, en helt annan att omsätta denna kärlek i praktisk handling. Människor kommer inte att ställas till svars för sådana känslor som de inte rår över, eftersom Gud inte lägger på någon en tyngre börda än han kan bära. De kommer däremot att hållas ansvariga för de val de gjort här i livet, oavsett om dessa val konkretiseras i handling eller inte.

Jag vill här titta på något som skrivits av den andalusiske lärde Ibn Hazm i boken al-akhlaq wa ’l-siyar. Han skriver att all kärlek, i grund och botten, är av en och samma övergripande sort, men att den manifesterar sig på olika sätt beroende på vilket objekt den riktas mot. Han exemplifierar detta genom att jämföra religiösa och kulturella förbud hos muslimer, judar och kristna i Andalusien. En muslim får gifta sig med en kusin, men inte med kvinnor som de har delat amma med och inte heller med sina döttrar eller systerdöttrar. För judar i Andalusien var det tillåtet att gifta sig med sina döttrar eller systerdöttrar. Kristna fick inte gifta sig med sina kusiner, men det fanns inget som hindrade dem från att gifta sig med kvinnor, vars amma de delat.

Dessa religiösa och kulturella förbud påverkade kärleksrelationerna. En muslimsk man kunde t.ex. erfara sexuell kärlek gentemot sin kusin, men inte mot sin dotter eller systerdotter. En judisk man kunde uppleva sådan kärlek till sin dotter, och en kristen kunde erfara sådan kärlek gentemot de kvinnor som delat amma med honom, men inte mot sin kusin. Ibn Hazm menar alltså att alla människor delar samma känslor, och att det bara är religion och tradition som styr hur dessa känslor får manifesteras. Hur kärleken manifesteras är nära förbundet med vilken sorts kärlek individerna tillåts hysa mot olika personer. Om en person får lära sig att det är tillåtet för honom eller henne att rikta sin kärlek mot ett visst objekt, men inte mot ett annat kommer detta att styra hans eller hennes kärlek. Den som har fått lära sig att kusiner är som syskon i fråga om giftermål kommer troligtvis inte att kunna känna sexuell kärlek till denna person.

I samband med socialiseringen införlivas de religiösa och traditionella idéerna i människans medvetande och påverkar hennes syn på kärlek och sexualitet. I ett samhälle som helt saknar, eller har försvagade, religiösa institutioner och traditioner är det föga förvånande att homosexualitet sprider sig och vinner acceptans. De religiösa och kulturella påbuden och förbuden kan med andra ord inte införlivas i människors tänkande, och detta ger upphov till den typ av ”fri kärlek” som vi ser idag.

Det vi bevittnar idag är i och för sig inte nytt. I Koranen står det:

OCH [MINNS] Lot som sade till sitt folk: ”Måste ni begå sådana skamliga handlingar som ingen i världen har begått före er. Ni går, upptända av lust, till män i stället för till kvinnor! Nej, ni driver verkligen era utsvävningar för långt! Hans folk svarade inte, men de sade [till varandra]: ”Vi måste driva bort dem ur vår stad! De är människor som vill hålla sig rena!” Och Vi räddade honom och hela hans hus utom hans hustru, som var bland dem som dröjde sig kvar, när Vi lät ett regn [av död och förintelse] falla över dem. Se där hur slutet blev för dessa obotfärdiga syndare!

Ibn Hazms teori tycks dessutom få stöd av Ibn ’Ajibas kommentar till ovan nämnda vers. Han skriver att det arabiska ordet musrifun som i korancitatet ovan översatts med ”utsvävningar” är besläktat med verbet asrafa som betyder att överskrida rättmätigt satta gränser. Vi ser här ytterligare en koppling mellan homosexualitet och samhälleliga traditioner. Ibn ’Ajiba menar nämligen att denna överträdelse är ett resultat av att de vant sig vid att bryta mot alla regler.

I vilken typ av samhälle kan en ständig gränsöverskridelse ske? Jo, i ett samhälle där alla traditioner och regler har relativiserats och där lust och smärta utsetts till domare. Det som medför smärta förknippas med det onda och det som medför njutning med det goda. När njutning och smärta uteslutande knyts till detta liv finns det ingenting som kan binda kärleken.

Det som sagts ovan kan ses som en strukturell förklaring till varför homosexualitet kan sprida sig i ett samhälle, men hur ska vi förstå att människor ”blir” homosexuella? Det finns flera svar på denna fråga. Ett svar består i att det helt enkelt inte går att förstå dessa människor, eftersom de uppenbarligen är galna och irrationella. Detta svar är otillfredsställande av flera olika anledningar. I ett förmodernt samhälle hade denna förklaring varit rimlig. I sådana samhällen är det svårare för människor att bryta mot normer och seder, eftersom den rådande ordningen framstår som självklar och gudagiven. Att ”komma ut” är helt otänkbart i denna typ av samhällen. Skulle någon trots allt välja att göra det skulle han eller hon med all rätt betraktas som otillräknelig eller rentav galen.

I dagens samhälle uppfattas ordningen inte längre vara naturlig eller gudgiven. Människor ställs därför inför många ”livsval”. Vi måste inte bara välja yrke, livsstil eller vad vi ska äta till middag. Många människor måste även ta ställning till sådant som tidigare generationer inte har behövt ta ställning till, eftersom de inte uppfattade att det fanns ett alternativ eller för att alternativet framstod som mer eller mindre sjukt eller otänkbart. Att en man ska gifta sig med en kvinna är idag inte självklart, vare sig det gäller själva giftermålet eller valet av partner. Det råder inte längre konsensus om hur man ska leva och vilken partner man ska välja. Människor som blir homosexuella kan inte längre sägas vara galna om man därmed avser att de är otillräkneliga.

En möjlighet är istället att betrakta homosexualitet som ett resultat av mer eller mindre rationella val. Vi vet att shaytan inte uppmanar människor att göra sådant som helt och hållet strider mot det hon uppfattar vara rätt. Imam al-Ghazali har beskrivit shaytans arbetsmetoder på ett ypperligt sätt. Jag vill här bara ta fasta på de viktigaste aspekterna.

Han skriver att tankar är av tre slag. Tankar som vi med säkerhet vet uppmanar till det som är gott; tankar som vi med säkerhet vet uppmanar till det som är ont; tankar som vi är osäkra på vad de egentligen uppmanar till. Denna sista kategori av tankar är shaytans effektivaste vapen, eftersom han med hjälp av dessa kan presentera det onda i god förklädnad. Om vi betraktar mänskligt handlande som en process där varje steg i processen analyseras, kan vi se att varje steg föregås av ett, till synes, rationellt beslut. Om shaytan vill få en gudsfruktig man med religiös kunskap att avvika från Guds väg kan han inte uppmana honom att hålla religiösa föreläsningar för att bli älskad och berömd. En sådan ingivelse skulle omedelbart förkastas som ogudaktig. Han säger istället: ”Titta på människorna runtomkring dig. De är okunniga och de kommer att gå under. Hyser du ingen barmhärtighet? Ska du inte göra något för att rädda dem? Gud har givit dig talets gåva och mycket kunskap. Du bör därför ta fasta på detta och kalla dem till Guds väg.” Han upprepar detta ända tills personen börjar kalla andra till Guds väg. Därefter uppmuntrar shaytan honom att tänka på hur han talar och vad han säger. Gör han inte det finns det risk att ingen kommer att lyssna på honom. Genom att få den gudfruktige mannen att fokusera på människor istället för på Gud planterar shaytan de frön som slutligen kan växa till självbeundran och törst efter beundran och acceptans. I sådana fall omvandlas de ursprungligt goda avsikterna stegvis till att gälla förverkligandet av egna önskningar. Varje steg i denna process är rationellt. Att kalla andra till Gud, att tänka på vad man säger och hur man uppträder för att påverka åhörarna är inte ett resultat av ett irrationellt tänkande, tvärtom. Problemet vi ser här är att de rationella besluten får katastrofala följder.

Om vi återgår till homosexualitet och tillämpar samma analys kan vi kanske upptäcka att liknande processer som de som nämnts ovan verkar även i detta fall. Det är inte troligt att shaytan direkt uppmanar någon i dagens samhälle att bli homosexuell. Det första valet kan handla om att lära sig mer om homosexualitet. Detta val kan följas av en vilja att förstå hur homosexuella lever och tänker osv. Att bli homosexuell blir, enligt denna modell, det sista i en lång rad beslut som alla föreföll mer eller mindre rationella.