Dhu’l-Ḥijjahs första tio dagar
Gud har välsignat Muhammeds umma [saw], må Guds frid och välsignelse vara med honom, med möjlighet att skörda belöningar och välsignelser under årets alla dagar. Den heliga månaden Dhul-Hijjah, det islamiska årets sista månad, har en särställning som Pilgrimsfärdens månad, och de första tio dagarna i Dhul-Hijjah tillhör de av årets tider som är särskilt rika på välsignelser för dem som förmår ta vara på dem.
På samma sätt som de tio sista nätterna i Ramadan är årets tio bästa nätter, är dessa tio första dagar av Dhul-Hijjah de bästa av årets dagar, eftersom olika former av tillbedjan har getts särskild välsignelse, mer än under andra tider.
Guds Sändebud [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, har berättat för oss att det inte finns några andra dagar under vilka goda och rättfärdiga handlingar är mer älskade av Gud än under de första tio dagarna i Dhu’l-Ḥijjah.(1) Att utföra Pilgrimsfärden, att minnas Gud, att fasta, att be, att söka kunskap, att hjälpa människor eller att utföra andra goda och rättfärdiga handlingar är alla förknippade med löften om stora belöningar och är därtill älskade av Gud. En del lärda har slagit fast att dessa dagar är bättre än Ramadans sista tio dagar, men att Ramadans nätter är överlägsna Dhu’l-Hijjahs första tio nätter.
I Sura al-Fajr svär Allah själv en ed vid “de tio nätterna”, vilket är ett tillräckligt vittnesbörd om deras stora betydelse. De flesta lärda säger att de syftar på de första tio nätterna och dagarna av Dhu’l-Hijjah.
Därför bör vi ställa oss frågan hur vi bäst ska ta tillvara denna välsignade tid. Vilka handlingar kan vi göra för att vinna Guds välbehag? I det som följer ges några exempel på former av tillbedjan som, om Gud vill, kan hjälpa oss.
Pilgrimsfärden
Att utföra Pilgrimsfärden är självklart det bästa man kan göra under dessa tio dagar. Men för dem som inte har inbjudits att besöka det heliga Huset detta år finns ändå många sätt att försöka vinna Guds välbehag. Vi ska vara medvetna om att belöningen för varje god handling mångdubblas och att följderna av dåliga handlingar kan bli värre.
Sayyidī al-Ḥabīb `Umar bin Ḥafīẓ, må Gud bevara honom och låta oss gagnas genom honom, påminner oss om att den rent språkliga betydelsen av hajj är att ’söka’ eller ’avse’. Guds folk utför alltid Hajj, eftersom de alltid söker Gud. På samma sätt som hela året är som Ramadan för dem, är hela året deras Hajj. På samma sätt som de som utför Pilgrimsfärden besvarar Guds anrop genom att säga “labbayk” är de alltid snara att svara “Här är jag”, när Gud kallar. De ställer sig själva till svars och lämnar det som är ogillat eller tvivelaktigt i alla sina handlingar och tillstånd. De tillbakavisar det lägre jagets önskningar och de är längst bort av alla från det som är förbjudet. De får hela tiden ta emot välsignelser från Gud och förnyar hela tiden sin iḥrām.(2) Dag och natt gör de ṭawāf runt sin Herres Hus och vänder sig till Honom i fullkomlig uppriktighet till dess ingenting som är inriktat på annat än Gud finns kvar i dem
Gud vet att många människor varje år längtar efter att utföra pilgrimsfärden, men saknar möjlighet att göra det. I Sin stora frikosighet har Han gjort belöningen för vissa handlingar likvärdig med belöningen för en extra Hajj.
Att fasta
Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade att fasta under dessa dagar ger samma belöning som ett helt års fasta och att stå i bön under en av dessa nätter är likvärdigt med bön under Laylat al-Qadr.(3)
Arafat-dagen, den 9:e Dhu’l-Ḥijjah, är årets största dag. Att fasta på den dagen utplånar det gångna årets synder och de synder som kan komma att begås under året som följer. Om vi inte förmår fasta under de första nio dagarna i månaden borde vi åtminstone försöka fasta på Arafat-dagen. Och kan vi sedan fasta en måndag eller torsdag, eller båda, får vi den belöning som ges av att följa sunnan. På liknande sätt räknas det som att vi utfört sunnan att fasta tre dagar varje månad om vi fastar under tre av dessa dagar. Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: “Gud kommer att hålla ansiktet hos den som fastar en enda dag för att vinna Guds välbehag så långt bora från elden som (den sträcka som tillryggaläggs under en resa på) sjuttio år.”(4) Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, brukade fasta den nionde dagen av Dhul-Hijjah och han sade: “Att fasta på Arafah-dagen sonar det gångna årets (alla synder) och dem som begås under det kommande året.”(5)
Att minnas Gud
Det här är dagar då vi ska ägna mycket tid åt att minnas Gud. I samband med att Gud kungör budet om Pilgrimsfärden (K. 22: 27) säger Gud att människor
… skall komma från alla håll och från avlägsna trakter för att uppleva det som är till deras uppbyggelse och under de [av alla] kända dagarna uttala Guds namn (K. 22: 27, 28)
Enligt majoriteten av de lärda syftar dessa kända dagar på Dhu’l-Hijjahs tio dagar. Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade att vi under dessa dagar ska ägna oss mycket åt att säga Tahlil (La ilaha ill Allah), Takbir (Allahu akbar) och Tahmid (Alhamdulillah).(6)
Sayyidunā `Abdullāh Ibn `Umar och Sayyidunā Abū Hurayrah, må Gud vara nöjd med dem, brukade gå till marknaden de första tio dagarna av Dhu’l-Hijjah och utropa Takbir, och när folk hörde dem brukade de svara med att också utropa Takbir.(7) Så blev marknadsplatsen – den plats som avskys mest av Gud och den plats där de flesta människor är likgiltiga för Honom – uppfylld av påminnelser om Honom.
Takbir under denna tid och särskilt under de första dagarna är en nästan bortglömd sunna. Uttala det därför i moskén, i era hem, på gatan och överallt där det är tillåtet att minnas Gud. Återuppliva denna så gott som glömda sunna och få tillgång till stor belöning. Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: “Den som återupplivar någon del av min sunna som har glömts bort efter min död får samma belöning som de som följer honom, utan att deras belöning på minsta sätt undanhålls dem.”(8)
Att förnya läsandet av Koranen
Vi bör ofta återvända till Koranen under dessa tio dagar och fördjupa vårt läsande genom att försöka få en allt bättre förståelse av dess budskap. I Koranen uppmanas vi att använda vårt förstånd och att omsätta Guds råd och befallningar i ett gott och omdömesfullt handlande.
Gud älskar dem som gör det goda och det rätta (Koranen 3: 134)
Att göra mer av alla goda handlingar
Alla obligatoriska och rekommenderade handlingar som görs med uppriktighet och för att söka Guds välbehag för oss närmare Honom.
Och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av gott skall se det, och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av ont skall se det. (K. 99: 7-8)
Att minnas Gud från Fajr till Ishrāq(9)
Guds Sändebud, må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: “De som ber Fajr tillsammans och därefter sitter på den plats där de bett och minns och tänker på Gud till dess solen går upp och sedan, vid Ishrāq, ber två rakats får samma belöning som de som utför en fullständig Ḥajj och `Umrah.” Han upprepade “fullständig” tre gånger.(10)
Uppriktig ånger
Gud älskar dem som ångrar sig inför Honom och har avsikten att aldrig återvända till synd och olydnad mot Honom. Gud säger:
Men för den som känner ånger och antar tron och [därefter] lever ett rättskaffens liv, finns hoppet att allt [till sist] skall gå honom väl i händer. (K. 28: 67)
Att närvara vid en samling ägnad åt kunskap
Guds Sändebud [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: “Den som går till moskén med den enda avsikten att lära sig något gott eller ge undervisning [om något gott] får samma belöning som den som utför en fullständig Pilgrimsfärd.”(11)
Att gå till moskén för att be tillsammans med andra
Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: “Den som gör wudu hemma och sedan går ut för att be den obligatoriska bönen i moskén får samma belöning som pilgrimen som utför Hajj. Den som går ut för att be förmiddagsbönen, Ḍuḥā, får samma belöning som den som utför ’Umra.(12)
Att be fredagsbönen
Sa`īd Ibn al-Musayyib sade: “Att be fredagsbönen är mer älskat av mig än att utföra en extra Hajj.”
Att be `Īd-bönen
En av följeslagarna sade: “Att gå ut för att be vid `Īd al-Fiṭr är likvärdigt med att utföra `Umrah och att gå ut för att be vid `Īd al-Aḍḥā är likvärdigt med att göra Hajj.
Att stå upp i bön under natten
Att söka Guds förlåtelse och att under nattens senare del ödmjuka sig inför Honom i bön är en form av tillbedjan som är högt älskad av Gud. Gud, den Allsmäktige, ropar till Sina tjänare under nattens senare del: “Finns det någon som åkallar Mig, så att Jag kan svara honom? Finns det någon som ber Mig om något, så att Jag kan ge honom det? Finns det någon som ber Mig om förlåtelse, så att Jag kan förlåta honom?”(13) Hans Profet [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, har lärt oss att be: “Vår Herre, ge oss det goda i denna värld och det goda i den kommande och rädda oss från helvetets eld.”
Att uppfylla bröders och systrars behov
Ḥasan al-Baṣrī sade: “Att ge din broder det han behöver är bättre än att utföra Hajj efter Hajj.”
Att vara god mot sina föräldrar
Profeten [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, uppmanade en av sina följeslagare att vara god mot sin mor. “Är du det”, sade han, “är du en pilgrim som gör Hajj, en som gör `Umrah och en som strävar på Guds väg, en mujāhid.”
Att utföra obligatoriska handlingar
Genom att utföra rekommenderade handlingar närmar sig en tjänare Gud bara om han först utfört de obligatoriska handlingarna, till vilka också räknas att rena sitt hjärta från förbjudna egenskaper och att hindra sin tunga och sina lemmar från att utföra förbjudna handlingar. Allt detta är svårare för det lägre jaget än att utföra många extra handlingar av tillbedjan.
Att offra
Ibn Umar sade: “Profeten [saw] bodde i Medina i tio år och varje år slaktade han ett djur.”(14)
Ingen handling är mer älskad av Gud på `Īd-dagen än att ge ett offer. Guds Sändebud [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, talade om för sin dotter, Sayyidah Fāṭimah al-Zahrā’, att hon skulle bli förlåten för sina tidigare synder då den första droppen blod föll från offerdjuret. Hon frågade om detta gällde bara för Profetens familj, och han [saw], må Gud välsigna honom och ge honom frid, svarade: “För oss och för alla muslimer.
Tacka Gud
Tillbe Gud genom att tacka Honom! Allt vi har är från Honom! Låt oss under dessa heliga dagar tacka Honom för livets gåva med alla dess välsignelser, och för Islams gåva! Vi ber Honom att våra prövningar, våra dåliga handlingar och tillkortakommanden inte ska förmörka oss så att vi försummar att visa Honom tacksamhet!
1. al-Bukhārī, Abū Dāūd, al-Tirmidhī och Ibn Mājah
2. Det helgade tillstånd i vilket pilgrimen söker närma sig Gud.
3. al-Tirmidhī och Ibn Mājah
4. Muslim, al-Bukhari
5. Muslim
6. Ahmad
7. al-Bukhari
8. at-Tirmidhi
9. Tiden för Ishrāq-bönen går in omkring femton minuter efter soluppgången.
10. al-Tirmidhī
11. al-Ṭabarānī
12. Abū Dāūd
13. Al-Bukhari, Muslim
14. Ahmad
Översatt och sammanställt av AC Nilsson