Månadens nasiha av Yussra – december 2008

Månadens nasiha av Yussra
december 2008

 

 

I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn

Profeten Muhammed, Guds frid och välsignelser vare med honom, sade: ’Det som inte inleds i Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn är avskuret [från Guds välsignelse].’

Denna hadith visar att en handling av något värde bör inledas i Guds namn för att den ska bli till mer gagn för den som utför den. Habib Umar bin Hafiz, må Gud bevara honom, började en lektion genom att påminna oss om att handlingar bör inledas i Guds namn för att det onda i dessa ska hållas borta och för att det goda som finns i dem ska förökas.

Profetens sunnah, Guds frid och välsignelser vare med honom, är full av exempel på hur handlingar av tillbedjan, specifika handlingar och vardagliga handlingar inleds i Guds namn. I en hadith sade Jabir: ”Jag hörde Guds Sändebud, Guds frid och välsignelser vare med honom, säga: ’När någon går in i sitt hus och nämner Guds den Upphöjdes namn både när han går in och när han äter säger Satan till sina anhängare: ’Här har ni varken mat eller husrum.’ När någon däremot går in i sitt hus utan att nämna Guds namn säger Satan: ’Här finns det husrum’ och när någon äter utan att nämna Guds namn säger Satan: ’Här har ni både mat och husrum’”
(Sahih Muslim)

Att recitera Guds ord innebär välsignelse och belöning för den som gör det och att uttala ’I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn’ ger skydd och hjälp både i detta liv och i det tillkommande livet, med Guds vilja. Enligt en hadith så kommer en dua, eller åkallan, som inleds med Bismillahir Rahmanir Rahim inte att bli avvisad.

Som ett exempel på effekten av att medvetet utföra handlingar i Hans namn berättade Habib Umar bin Hafiz om en from kvinna som var väldigt fäst vid att säga ’i Guds namn’, Bismillah. Hon uttalade det så frekvent att några människor omkring henne började göra sig lustiga över henne. En man bestämde sig för att göra narr av henne. Han knackade på hos kvinnan för att överlämna några silvermynt som han ville att hon skulle förvara åt honom. Hon tog emot dem och lade dem i en ask som hon låste med en nyckel. Vid varje rörelse sade hon ’i Guds namn’. När kvinnan inte var där kom mannen in i huset, låste upp asken och tog sina mynt, för att sedan gå iväg och lägga mynten i en brunn. Lite senare gick han hem till kvinnan för att be henne ge honom mynten och förväntade sig att kvinnan skulle bli förvånad över att inte finna dem där. Kvinnan tog nyckeln ’i Guds namn’ och låste upp asken ’i Guds namn’. Sedan sträckte hon ner handen ’i Guds namn’, tog upp silvermynten och gav honom dem ’i Guds namn’. Mannen blev förskräckt när han såg de våta silvermynten, rusade därifrån och gjorde bot.

Man bör anstränga sig för att inte slentrianmässigt uttala ’i Guds namn’, utan låta det vara en ständig påminnelse om att handlingar, stora som små, inte kan utföras utan Guds hjälp. Det blir då en del av den Gudsmedvetenhet som man som muslim strävar efter och tjänar som dhikr, där den bästa formen är att nämna Gud med både tungan och hjärtat.