Månadens nasiha av Abdussalam Ahmed
januari 2009
I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn
Vikten av att läsa Koranen är odiskutabel, mängden hadither och verser i Koranen som styrker detta är oräkneliga. Profeten Muhammed, Guds frid och välsignelser vare med honom, sade t.ex.: ”Den bästa andaktsövningen för mitt samfund är att recitera Koranen”. Ett skäl att läsa Koranen som ofta omtalas idag är den rikliga belöning som är förknippad med detta och även på denna punkt är mängden belägg alldeles för många för att redovisas här. Vi kan nöja oss med att Ali, må Gud vara nöjd med honom, sade följande: ”Den som under bönen står upp och reciterar Koranen blir hundrafalt belönad för varje bokstav, och den som sitter under bönen och reciterar blir femtiofalt belönad för varje bokstav. Den som utöver bönen, men i ett tillstånd av rituell renhet (wudu), reciterar den blir belönad tjugofem gånger för varje bokstav och om någon reciterar den utan att ha wudu blir belöningen tiofaldig för varje bokstav”. Men frågan är om syftet med att läsa Koranen upphör vid ett pojkscoutslikt insamlande av poäng; finns det något mer bortom detta? Svaret på denna fråga är ett givet ’ja’, allt annat vore att reducera Islams djupa hav av sammanflätade meningar till en vattenpöl. Det betyder inte att belöningen för handlingar skall förringas eller försummas, tvärtom. Ett djupseende innebär inte en bortträngning av det uppenbara.
Att läsa Koranen är att ta del av den världsbild den presenterar. En läsare med öppet sinne kommer att få inblick i Koranens framställningar av tillvarons beskaffenhet, världsalltets uppbyggnad och människans roll i förhållande till sin Herre, Den Upphöjde. Läsningen blir en process där läsaren översätter Koranens världsbild och efterbildar den i sin egen verklighet. Därigenom bryter läsaren med sin privata subjektivitet och går upp i en tidlös sanning. Allteftersom Koranen gör intryck i översättningsprocessen sammansmälter läsarens världsbild med Koranens världsbild och formar ett nytt synsätt. Det muslimska idealet är att uppnå en fullständig integrering av Koranens världsbild i människans väsen. Sammansmältningen skall övergå i ett totalt införlivande som tränger undan alla profana inslag. Om Profeten, Guds frid och välsignelser vare över honom, sade umm al-mu’minin ’Aisha, må Gud vara nöjd med henne: ”Hans karaktär var Koranen.”.
För alla oss andra som strävar efter profetisk perfektion, men som alltid kommer att förbli otillräckliga, handlar det om att göra Koranen till navet i tillvaron. Detta uppnår vi genom att göra trofast läsning av Koranen till en regelbunden och uthållig vana. En dröjande recitation som vi förskönar med ett melodiskt tonfall, där ögonen får vila på Koranens skrift, öronen får lyssna till, och tungan bära, Guds ord stöder läsaren i hans ambitioner. Imam al-Haddad skriver ”När du reciterar bör du försöka undvika att vara inriktad på att läsa mycket på bekostnad av eftertanke och korrekt läsning. Du bör reflektera över och förstå vad du läser, och en långsam melodisk recitation stöder dig i detta. Förnim Talarens storhet, upphöjd vare Han, i ditt hjärta, och tänk på att du står inför honom, och att du reciterar ur Hans bok, där Han riktar Sina befallningar, förbud, råd och uppmaningar till dig”
För den som helt genomsyrats av kärlek till Koranen och vars inre blick helt överensstämmer med Koranens synsätt ”blir öppningen (fath) bestående, ljuset fullständigt, kunskapen omfattande och han tröttnar aldrig, varken dag eller natt, på att läsa den, eftersom han i den har funnit sitt mål och sin mening. Detta är den uppriktiga sökarens kännetecken” skriver Imam Al-Haddad.
——————————————————————————–
Samtliga citat av Imam Al-Haddad är tagna ur Risalatu ’l-Mu’awana i svensk över. ”Råd på den andliga vägen”