Månadens nasiha av Ilyas Siegers
maj 2009
Bismilahi Rahmani Rahim
Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre; lov och pris som motsvarar Hans gåvor och uppväger Hans oavbrutna givande.
”Vi skänkte Luqman visdom [och gav honom denna förmaning:] ”Var tacksam mot Gud [för Hans välgärningar]. Den tacksamme har själv gott av sin tacksamhet men den otacksamme [skall veta att] Gud är Sig själv nog och [att] allt lov och pris tillkommer Honom.” (31:12)
Att känna och visa tacksamhet för allting som Gud ger oss av välvilja och barmhärtighet mot oss är något vi ständigt måste sträva efter. Tacksamhet har en så hög ställning att den i Koranen nämns direkt efter uppmaningen att minnas Gud.
Gud säger: ”och bevara Mig i minnet, så skall Jag minnas er; var Mig tacksam och förneka Mig inte!” (2:152)
I varje ögonblick av våra liv får vi så många gåvor att vi inte ens kan räkna dem alla. Gud säger: ”om ni ville räkna Guds välgärningar, skulle ni aldrig kunna fastslå deras antal.” (16:18)
Alla gåvor som vi får, från de mindre till de större, kräver att vi visar tacksamhet. ”Men få är de bland Mina tjänare som känner tacksamhet.” (34:13)
Om vi skulle tillbringa hela vårt liv i Gudsdyrkan utan att göra någonting annat, skulle detta ändå inte vara nog för att uppväga allting som Gud har gett oss.
Vad kan man då göra för att tacka Gud på bästa sätt?
Det första man bör göra är att reflektera över allting som Gud ständigt ger och inse att det som kommer en till del är förutbestämt av Gud. Reflektera över det underverk som din kropp utgör och den harmoni som råder mellan dess olika delar och system.
Ju mer man reflekterar desto mer inser man hur mycket det är som Gud ger oss. Tillslut inser man sin oförmåga att räkna upp alla gåvor och att tacka för dem. Det sägs att först när man inser sin oförmåga att tacka Gud har man verkligen tackat Honom.
Därefter försöker man använda alla sina kroppsdelar för att tacka Gud genom att tillbe Honom, göra det som är gott samt avhålla sig från det som är förbjudet.
Vi visar tacksamhet med hjärtat bl.a. genom att avse att göra gott och att sprida det goda till hela skapelsen. Tungan använder vi för att uttrycka tacksamhet i tal och för att prisa och tacka Gud. Ögonen använder vi för att läsa Koranen, betrakta Ka’bah och skapelsen med avsikt att stärka vår iman, och de måste avhållas från att se på det som Gud har förbjudit. Öronen använder vi för att lyssna på Koranen, föreläsningar och annat som stärker vår iman. Likaså används övriga kroppsdelar till det som är gott och som för oss närmare Gud. På detta sätt använder vi det som Gud har gett oss till det som gör Honom nöjd.
Gud säger: ”Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.” (51:56)
Herre! Gör att vi underkastar oss Din vilja och gör våra efterkommande till ett samfund av [människor] som underkastar sig Din vilja. Lär oss att förrätta vår andakt och tag emot vår ånger; Du är Den som går den ångerfulle till mötes, den Barmhärtige! (2:128)
Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Gud är Sig själv nog och allt lov och pris tillkommer Honom. (22:64)