Månadens nasiha av Idris F Brusi
november 2011
Bismi lLah ar Rahmani ar Rahim
Jalal al-din Rumi berättar liknelsen om en myra som kryper över en matta:
-Vad är alla dessa färger och former, vad är allt detta kaos, undrar myran, som naturligtvis inte kan se helheten på grund av sin litenhet. För mattvävaren, som kan se hela mattan, framstår däremot inte mattan som kaotisk utan som en meningsfylld helhet.
Vad Rumi ville berätta med analogin var kanske att människan ofta har ett för kort perspektiv för att kunna se helheten i skapelsen och därför tenderar att bedöma existensen efter sina egna sinnesförnimmelser, utan att ta hänsyn till det som finns utanför och bortom henne.
Sett till sin storlek så är myran relativt starkare än en genomsnittlig människa. En myra kan med lätthet dra eller lyfta tio gånger sin vikt. Att vi använder termen relativ betyder dock att människan är många gånger starkare än myran i världen och kan med lätthet krossa en myra mellan sina fingrar. Så mycket för relativiteten.
Människan är skapelsens krona och ingen människa är mer fulländad än profeternas sigill, vår mästare Muhammad, frid och välsignelser över honom. Det enda måttet på vår framgång ligger i hur mycket vi kan efterlikna honom.
Poeten al-Mutanabbi (d. 354h/965 CE) har skrivit en berömd strof:
و تعظم في عين الصغير صغارهم
وتصغر في عين العظيم العظائم
Det lilla ter sig mäktigt i de smås ögon,
och det mäktiga ter sig litet i de mäktigas ögon
När vi relaterar våra handlingar till sunnan, är vi då nöjda med oss själva?
Tycker vi att vi är goda muslimer, att våra små handlingar hedrar oss? Vår åsikt om oss själva säger allt om vårt spirituella tillstånd. Om vi har höga tankar om oss själva så är det ett tydligt tecken på att vi har problem med våra hjärtan.
Må Allah vara mild mot oss och ge oss vägledning.