Snödroppen |

Min tunga upprepar ditt namn, tyst, sakta

I min hand: 100 träpärlor trädda på grönfärgat garn

Varje pärla: en hälsning till dig, en tyst bön om frid och välsignelse

Varv efter varv

Himlen är grå, marken är mörk, grå och brun och träden är kala

När jag ser snödroppens vita blomma och den gröna stjälken är det dig jag ser

Ditt milda leende känns så nära

Vit och grön som färgerna i Medina

Några rader ur en dikt om dig far igenom huvudet ”nur ul habib” den älskades ljus…

Mina ögon fylls av tårar

Bakom snödroppen skymtar tegelbyggnaden där jag första gången såg spår av ditt ljus

Ur mig rinner ivriga böner, längtan tacksamhet och hopp

Böner om att få fortsätta längta och älska

(Anonym)