Barmhärtighetens dag

Barmhärtighetens dag

 

 

 

Tystnat har Mekkas sång och spel

Profeten har siktats på sin kamel

följd av en väldig, trofast här.

Ej viljan att hämnas hans hjärta tär

ej lust att förgöra

hans hopp är alltjämt att någon vill höra

de heliga ord han fått av Gud

och, till sitt eget gagn,

följa Hans bud.

Med en stav i sin hand red han in i den stad

där förblindat, fientlig strävan

förvandlats nu till ångestfylld bävan.

Bespottaren skyndar att stänga sin dörr

och de som kränkte

och hånade Profeten förr

ropar på fädernas gudar av trä och sten.

Vill han förtrösta på kött och ben

är tiotusen till fots och till häst

beredda att fälla med svärd

var lögnens stod

beredda att fläcka

sanden i Mekka

med blod.

Men Profeten förnam ett himmelskt bud:

Förtrösta på ingen

utom Gud!

Lögnen är dömd

att för sanningen fly

och snidade gudar att sjunka

maktlöst i stoft och dy.

I tacksamhet stilla han dröjer

och djupt sitt huvud böjer.

Vid Ka’bah tigande tronar

hundratals beläten

Ingen han skonar,

stöter dem alla med staven omkull

för sanningens skull.

Renad är vägen för alla som tror

att Gud är En

och utan like.

Porten står öppen till Hans rike.

Nattens stjärnor ska ej speglas mer

i tomma avgudaögon som ingenting ser.

Fallna är Mekkas stoder!

Var är ert forna, förmätna mod

alla som hukar i Mekkas moské?

Se er fördrivne broder

stiger som månens ljus

in i Guds Hus

Vem ska rädda er nu?

och till vem ska ni be?

Tag milt emot vår ånger ädle bror!

Vi har till sist förstått

att allt du ville oss var gott.

Vi ber att du, liksom Allah,

vars tjänare du är,

idag förlåtelse och nåd beskär.

Ja, gå i frihet och i frid,

blott för det goda hädanefter strid

och minns att den som uppriktigt

och trofast lever som Gud lär

är inför Honom bäst

och Honom kär.

 

 

ACN 2002-5